Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kammarorkestern öppnar säsongen med trippelkonsert

/
  • Nej, Beethovens trippelkonsert är inte för tre pianister. Men det är Åke Hedman, Mona Kontra och Gilles Apap som ska spela.

Publikfavoriten Gilles Apap är tillbaka igen när Nordiska Kammarorkestern höststartar torsdag den 3 september.
Huvudnumret är Beethovens trippelkonsert - med en extra svår cellostämma.

Annons

Gilles Apap har gjort det till en tradition att inte vara ensam solist vid de två tillfällen per spelår han leder Nordiska Kammarorkestern.

– Det är roligare att spela tillsammans med andra framför orkestern och göra det mer kammarmusiklikt, säger han.

Att det nu blir Beethovens 35 minuter långa trippelkonsert för violin, cello, piano och orkester var från början cellisten Åke Hedmans idé. Chansen att få spela ett så omfattande verk, och att få göra det med Gilles Apap, var lockande och programrådet nappade genast.

– Det är sant att stämman är svår, och dessutom är det ett långt stycke, mycket musik. Jag har övat på stämman i drygt ett år, och det krävs; detta är något mer än att spela en vanlig solokonsert. I och med att vi är tre solister och spelar utan dirigent måste man spetsa öronen extra mycket, säger Åke Hedman.

Men nervös är han inte.

– Nej, det gäller bara att vara väl förberedd och våga lita på att man gör sitt bästa. Går det åt skogen på något ställe så får man bjuda på det, säger han.

Det är första gången han tar sig an musiken. Pianisten Mona Kontra har spelat trippelkonserten en gång tidigare för många år sedan och beskriver den med orden ungdomlig, virtuos, positiv och humoristisk. Men varje speltillfälle är unikt och kräver nya instuderingar och nya angreppssätt, och dessutom är det första gången hon spelar med Gilles Apap.

– När han är här spelas ofta stråkmusik, och över huvud taget behövs sällan piano i orkestern om det inte handlar om modern musik, säger hon.

– Det är fantastisk roligt att spela med Gilles. Han ser alla, kan alla musikers namn, pratar med alla och är väldigt inkluderande. Det är välgörande för ett prestationsyrke som vårt, för då går det lättare att tänka att det är ju ändå bara musik. Man får flow och känner gemenskapen, och då blir det också bra musik, säger Mona Kontra.

Också Åke Hedman trivs med att Gilles Apap själv är så avspänd vad gäller alla förväntningar på hur en klassisk musiker ska bete sig och vad en klassisk konsert ska vara.

– Han premierar verkligen själva musiken. När han är med kan man strunta i koder och traditioner och det blir alltid musik, aldrig notbild, säger han.

I övrigt spelas Béla Bartóks Rumänska folkdanser och Camille Saint-Saëns Introduction et Rondo Capriccioso i konserten.

Mer läsning

Annons