Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsert: Folk- och konstmusik trivdes utmärkt ihop i Nordiska Kammarensemblens promenadkonsert

/
  • Ulrika Bodén och Göran Månsson: Välrenommerade och välklingande gäster i promenadkonserten.

Konsertrecension
Promenadkonsert
Nordiska Kammarensemblen
Solister: Ulrika Bodén, sång, Göran Månsson, flöjt
Stadshuset, torsdag

Annons

Folkmusik och konstmusik brukar trivas fint ihop. När Kammarensemblen till årets promenadkonsert - som ges i flera akter och där man kommer och går friare än under en vanlig konsert - bjudit in våra egna välrenommerade folkmusiker Ulrika Bodén och Göran Månsson flöt allt så lätt som om de inte gör annat än samarbetar.

Ulrika Bodén ger i juni ut en ny skiva med vallåtar och kulning, och här inledde hon andra avdelningen med att kula ihop publiken efter paus. Det blev en naturlig inledning till Robert Schumanns romantiska musik för valthorn, som ju också äger något av samma urklang och uråldrighet. När Markus Källman spelade, stort och säkert och välfraserat, kunde man ibland tycka sig höra ett eko som bärs över berg och skogar.

Bela Bartòk är ju en av många tonsättare som ständigt återvänt till folkmusiken. Hans "Kontraster" är erkänt svårspelade, en kokande massa av ilande tonslingor som stiger och sjunker i instrumenten, och ska fogas ihop med ständigt nya tempi. Rickard och Mona Kontra samt Tomè Davila lyckades skapa klarhet, styrsel och skönhet i de snabba dansrytmerna. Ett betydligt enklare tonspråk bjöd Louise Ferrancs romantiska Nonett, ljus musik med ibland symfoniskt bottendjup; kanske lite tempotungt i vissa passager.

Göran Månsson är en frontfigur för det folkmusikaliska flöjtspelet i Sverige, och hans flöjtkurser hemma i Haverö om somrarna drar allt fler deltagare. Här bäddades en drillande polska från hans flöjt in i en ensemblematta som man först undrade om det var introden till en tv-serie. Putte Källströms arrangemang har lyst upp många av kammarorkesterns och dess ensemblers konserter; han överraskar ofta och tycks alltid ha en ny karaktär att komma med.

Än smidigare smög sig ensemblemusiken in i Ulrika Bodéns sång och spel på autoharp (ett cittrainstrument), fördjupade och bar fram hennes mjuka röst. Och när alla förenades i en sång om en hästslaktare i Liden fanns något skärande och oroligt i musiken - attityden till hästslaktare var ju komplicerad i bondesamhället. Det som saknades var en smula förstärkning av Göran Månssons skickliga flöjtspel, som hade förtjänat att nå ut bättre.

Läs mer om Ulrika Bodén och Göran Månsson

Mer läsning

Annons