Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsert: Säkert, snabbt och superrytmiskt från folkmusikaliska vokalgruppen Kongero

/
  • Anna Wikénius, Emma Björling, Lotta Andersson från Sundsvall och Malin Gunnarsson Thunell bildar sånggruppen Kongero (som betyder spindel på jämtska; i Ångermanland finns varianten kangaro).

Konsertrecension
Sundsvalls Kammarmusikfestival: Folk´appella i sommartid
Vokalgruppen Kongero
Kyrkans hus, onsdag

Annons

Ibland vill instrumentalister närma sig röstens klang, men ibland vill sångare å sin sida imitera instrument. Så gör till exempel The Real Group, och så gör ibland vokalgruppen Kongero - som förutom enstaka egenkomponerade sånger ägnar sig helt åt den svenska folkmusiken.

Oavsett om dessa fyra sångerskor sjunger ord eller trallar gör de det med total samstämmighet, tekniskt flinkt och med den djupgående rytm som visar att de är starkt rotade i folkmusiken. Sång kan lätt bli lite seg och såsig, men aldrig här. Det rytmiska svänget är en grundkomponent, liksom de finurliga arrangemangen som driver det.

Det är djupa alttoner och mellantoner som sticks in som pilar i sångväven och skjuter på den, eller suggestiva baktaktsrytmer som i "Bergtrollåtn". Också den sökande och meditativa folkvarianten av "I denna ljuva sommartid", stilla och mjuk som en svensk äng i kvällssol, drar gradvis i gång en rytmisk motor som när dimma virvlar samman till älvdans.

Svensk folkmusik är ofta mycket gammal, och det lite medeltida, raka och vibratolösa sångsättet är helt rätt i såväl ballader/visor som instrumental musik. Det är också de täta klangerna, den lite kärva harmoniken, borduntonerna och ornamenten, som ibland lite överraskande bryts med ett stänk nyare populärharmonik, glissandon och jazzrytm. Men aldrig förloras det rättframt osentimentala, det jordnära som är folkmusikens kännetecken, varken i smått ödsliga koraler, svängiga polskor, rytmisk lek som i första extranumret eller humorvisan om den ovilliga brudgummen, som dock inte vägrade sin tillkommande utan var nervös för ceremonin.

Vissa vokalgrupper bygger på olikheter i röstklang; Kongero gör motsatsen. Deras röster är så lika att man knappt vet vem som tar basens plats eller en solopassage om man inte tittar. Det blir elegant, homogent och smidigt i frasering, och fina volymkontraster. Och aldrig att precision och skärpa vacklar hur fort det än går.

Folkmusiken levererar inspiration till många genrer, stilar och personliga sound. Den moderna världsmusiken kan fjärma sig ganska långt från det folkliga ursprunget, och så kan det också bli när konstmusiken lånar folkmusikens klanger och färger. Kongero däremot, med sin säkra stämsång, sina fyndiga och skickligt återgivna arrangemang och sin osvikliga rytmkänsla, ger oss folkmusik som vi känner oss trygga med. Samtidigt som de förankrar den i nutid.

Nästa konsert i kammarmusikfestivalen: Bachfamiljens makalösa musik (20 juli)

Läs mer från kammarmusikfestivalen: Tango som kändes i benen

En sprudlande vänskap

Mer läsning

Annons