Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musik vid Ljungans strand

/
  • Libor Sima, Obi Jenne och Mini Schulz har spelat såväl jazz som klassisk musik under Stöde musikvecka.

Konsertrecension
Stöde Musikvecka: Watermusic
Medverkande: Byol Kang, Solenne Païdassi, Hiyoli Togawa, Charles Antoine Duflot, Veronica Fuchs, Mona Kontra, Lars Jönsson, Libor Sima, Mini Schultz och Meinhard Obi Jenne
Stöde kyrka, lördag

Annons

Genialt med vatten som tema här vid Ljungans strand.

Musik med anknytning till vatten är inte så lätt att hitta säger Lars Jönsson, men han har lyckats bra. Lars är en kunnig och informativ konferencier och delar frikostigt med sig av sin kunskap.

Konserten börjar med fransk romantisk musik. Philippe Gaubert – en tonsättare som omsätter bild i klang. Bilderna är tre akvareller (vattenfärg) och de som målar är Veronika Fuchs tvärflöjt, Charles Antoine Duflot cello och Lars Jönsson flygel.

Sedan står Franz Liszt på programmet. En kompositör som Lars tycker mycket om. Det är ett sorgligt men också väldigt vackert stycke. Charles och hans cello blir till en enhet som tillsammans med Lars på flygeln smälter till en organism. Så samspelta.

I Les Berceaux av Faure får vi uppleva en violinist utöver det vanliga, Solenne Paidassi. Stycket handlar om havet – vår vagga men också om havet som tar männen från kvinnorna.

I nästa stycke är det Mona Kontra som sitter vid flygeln och hon och Solenne tar sig an Enrique Granados sonat för violin och piano. Poetiskt, vackert och stundtals så briljant. Som alltid överraskas jag av Monas späda gestalt. Vilken klang hon kan få ur flygeln!

Och Solenne kramar musten ur sin violin. Vi får uppleva violinens alla ytterlägen. Så här skrev en kritiker om henne vid en tävling: Hon vann på grund av sin intima tolkning, sin spontanitet och oförställda glädje i sitt spel och vi kan bara hålla med.

Precis före paus får vi en intravenös jazzinjektion. Det är gruppen TRI, Libor Sima sax, Meinhard Obi Jenne slagverk och Mini Schultz på kontrabas. Stycket gjorde Sima under en kryssning där han inspirerades av havets färg och motordunket. Resultatet blev Blue wave som för första gången framfördes på torra land. Det är så häftigt att uppleva: inga tekniska hinder, allt verkar så lätt och lekfullt och man ser hur de själva njuter i sina solopartier.

Efter paus kom kvällens höjdpunkt Franz Schuberts Forellkvintetten. Lars tror, och jag är böjd att hålla med, att man blir en bättre människa av att lyssna på Schubert. Mer ödmjuk, mer harmonisk mer levande. Kvällens kvintett Byol Kang violin, Hiyoli Togawa altfiol, Charles Duflot, Mini Schultz och Mona Kontra spelar fjäderlätt och samspelt. Cello och bas som två buspojkar. Sista satsen är härlig, kraftfull. De kan allt nästan utantill. Det märks på deras fina dialog och hur roligt de har medan de musicerar.

Efter ett fantastiskt extranummer var det bara att följa Ljungan hemåt. Som en, om inte bättre, så i alla fall gladare människa.

Mer läsning

Annons