Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidlösa klanger i djupaste sommar

/
  • Ulrika Bodén och Niklas Roswall väckte en känsla av sommarmagi med sin konsert på Norra berget i torsdags.

Konsertrecension
Sommarkonsert med Ulrika Bodén, sång, autoharp, dulcimer med mera, och Niklas Roswall, nyckelharpor
Danslogen, Norra berget, torsdag

Annons

Tänk Norra berget en sommarkväll när regnet droppar, dörrarna till den ångande danslogen är öppna ut mot fuktig grönska, och åskan svagt mullrar i fjärran. Det är som om tiden har stannat i svensk sommarmagi, och inte blir den mindre av Ulrika Bodéns och Niklas Roswalls folkmusik.

"Vår musik hör hemma här på berget", sa Ulrika Bodén och så är det; den har samma tidlöshet, samma nedstigande genom seklerna mot ursprunget, som den eviga naturen. Ulrika Bodén blir själv ett naturväsen när hennes varma röst tolkar Nicke Sjödins psalmtexter - som "Nu när det vorte mindre kållt" (I denna ljuva sommartid; poeten Sjödin är på äkta Norrlandsvis inte mycket för att idealisera) eller när hon med sin bärande, klangfulla sopran svingar sig i kulningens drillar.

På senare tid har hon specialstuderat vallmusiken, fäbodarnas låtar lockrop och signaler, och man inser snabbt att här är musiken inte bara ett språk människor emellan utan också mellan människa och djur. Med koskällans vaggande rytm imiterad av nyckelharpan pratar hon och sjunger till korna, förklarar sin kärlek till dem och får deras tillit tillbaka.

Det liknar inget annat man är van att höra; hon byter röstläge tvärt, hon kastar sig mellan sång och tal, ornament och ramsor, och det låter främmande och exotiskt, primitivt och gränslöst - och ändå är det ursvenskt. Det säger något om hur avskurna vi blivit från våra rötter.

Niklas Roswall, dokumenterad mästare på nyckelharpa, behärskar både eldigt och flinkt, fraskänsligt och böjligt, fritt och ornamenterat. Ur en luftig och lekfull improvisation kan en gäckande polska med blixtrande toner mogna fram, en som stiger och sjunker och som av instrumentets dova, milda klang och efterklang får något avlägset, svävande och överjordiskt över sig. En helt annan tolkning får musiken av organisten Johan Erik Lundgren; den lärde organisten som bytte låtar med sina internationella kontakter. Här fångar musikerna upp det noblare, högtidligare uttrycket som ligger till grund för renässansens och barockens salongsmusik.

Men när de fattiga spelmännen spelade sina illmariga fingerknäckarstycken, eller när kullorna bytte tankar med korna, är det inte stadens musik, eller modernitetens, eller anpassningens. Det är vilda toner, magiska, suggestiva och tidlösa, som väcker något ur vårt förflutna långt nere under vår urbana yta. Vi i Medelpad är privilegierade som har musiker som Ulrika Bodén och Niklas Roswall som kan visa oss den vägen.

Läs om fler sommarkonserter: Kongero

Uttrycksfull tango som kändes i benen

Mer läsning

Annons