Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tungviktaren bland julkonserter

/
  • Julton är Sundsvalls mesta julkonsert och förmodligen unik i landet med sina 49 år.
  • Julton - en institution i Sundsvall som är ett måste för många i jultid.

Bland svenska julkonserter är den förmodligen outstanding i så väl storlek som varaktighet.
Julton, med Kjell Lönnå och hans körer, ses och hörs av flera tusen Sundsvallsbor varje år. I år för 49:e gången.

Annons

I jultid går vi på konserter mer än någonsin, och många är de artister som reser runt med julshower för att inhösta sin del av publikkakan.

Men i Sundsvall finns motsatsen till de som kommer, sjunger och far sin väg igen - en konserttradition som i huvudsak hållit sig på samma plats i hela 49 år, och som 3000 Sundsvallsbor ser och hör varje år: Julton.

– Det är ett koncept Sundsvall har tagit till sitt hjärta. Artisterna är lokala och konserten äger rum i Sundsvalls kanske vackraste byggnad, GA-kyrkan. Julton är förmodligen Sverige mesta, och bästa, konsert som genom åren följt sin musikaliska linje, säger ledaren Kjell Lönnå.

– Även om julkonserter kan vara sekulära hör mycket av huvudtemat ändå hemma i kyrkan. Ett år när kyrkan renoverades flyttade vi Julton till Tonhallen. Det gick ju också bra, men det blev inte samma stämning, säger han.

Den idé som födde den långa traditionen var Kjell Lönnås tanke att ordna en julkonsert i Sundsvall med många körer. Han bjöd in ett 15-tal; Godtemplarkören, Timrå Ungdomskör, Elimkyrkans kör med flera kom och kyrkan fylldes av sångare: framme i koret, på sidorna, på sidoläktarna. En stor blåsorkester var också med, och det hände att alla for på turné till Härnösand och Hudiksvall - och fyllde ett helt extratåg.

– Det var fantastiskt men till slut blev det för logistiskt jobbigt. Och det blev ont om plats för publiken, säger Kjell Lönnå.

Efter ett par år uppstod det koncept som lever än i dag, med tre körer i koret. Då var det Kjell Lönnås två körer, Sundsvalls Kammarkör och KFUM-kören, och Elisabeth Modén Hallgrens flickkör. Hon sjöng själv med i kammarkören och resterna av hennes flickkör utgjorde fröet till Confetti, damkören som Kjell Lönnå numera leder och som på så vis behållit sin plats i Julton.

Men det ska mer till än ett hanterbart antal medverkande för att publiken så till den grad ska gilla en julkonsert att den kommer tillbaka i ett halvsekel. Vi kräver nämligen en väldoserad mix av gammalt och nytt: traditionen som inte får slarvas bort, men inte heller stelna. På den punkten är vi både känsliga och kräsna.

– Det finns sånger som krävs för att tända julhjärtat. Det ska helt enkelt vara Adams julsång, Stilla Natt och Gläns över sjö och strand, säger Kjell Lönnå.

Sedan finns förstås också traditioner som Julton med sina många år själv myntat och som publiken inte skulle nöja sig utan. Som processionen till Stilla natt, orkesterouvertyren "Joy to the World"; Stig Robertssons cymbalslag och förstås Hallelujakören ur Händels Messias, ingen julsång egentligen men en jubelkör som med 130 kvalitetssångare kan spränga kyrkan. Och inte minst den diskreta och proffsiga koreografin när körerna förflyttar sig.

– Vi har en hel övningskväll som vi kallar gå-och-stå-kvällen. Det kan tyckas övermaga, men det är så viktigt för publikintrycket att det går smidigt när körerna byter plats, säger Kjell Lönnå.

Bland årets nyheter finns Abbas instrumentalstycke "Arrival", i grunden en hyllning till säckpipan, men som nu har fått en text som knyts till julen. Också Annas visa, som Orsa spelmän brukar spela, har fått en jultext. Kammarkören presenterar en ny Staffansvisa, och Kjell Lönnå har själv tonsatt Rune Lindströms dikt "Det hände sig vid Davids by".

Årets fyra Julton-konserter äger rum den 19 och 20 december, och redan är 1600 biljetter sålda. Nästa år fyller Julton 50 år.

– Då blir det ett riktigt brak, säger Kjell Lönnå och ler.

Mer läsning

Annons