Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värmande toner i vårrusket

/

Konsertrecension
Sundsvalls Blåsorkester
Dirigent: Thomas Gathe
Kulturmagasinet (söndag)

Annons

Institutionen Sundsvalls Blåsorkester under kapellmästare Thomas Gathes ledning bjöd på en uppsluppen och variationsrik promenadkonsert i Kulturmagasinets foajé på självaste Mors Dag. Jag undrar om Sundsvallsborna är medvetna om vilken musikskatt vi har i blåsorkestern. Orkestern har många trotjänare, bland andra Lars-Erik Sundlöf som spelat på sitt valthorn i 54 år.

Det hade gärna fått vara mer publik men det tråkiga vårvädret skrämde säkert många. Vi som var där fick njuta av härlig musik från olika epoker. Kapellmästare Gathe är inte bara en entusiastisk ledare för orkestern, han är också mycket skicklig att sätta ihop repertoaren med musik som är fjärran vad man är van vid när det gäller blåsorkestrar. Den väl valda musiken är full av olika kulörer och formspråk. Som vid tidigare konserter fick vi höra en välrepeterad orkester med tätt välklingande och luftigt ensemblespel, perfekta nyanseringar och rytmiskt effektivt.

Konserten inleddes med Landscapes, filmmusik av Rossano Galante. Med fantasins hjälp kunde man skönja ett böljande landskap med åkrar och ängar och blånande höjder i fonden. Därefter spelades ledmotivet till TV-serien Downton Abbey med den mörka barytonsaxen i botten. Den suggestiva musiken ger verkligen en bild av överklassen från förra seklets början.

Beethoven tillhör inte vanligheterna på orkesterns repertoar men här fick vi njuta av hans Yorkscher Marsch från 1808. Beethoven var en mästare att måla med mörka och ljusa toner vilket orkestern lyfte fram på bästa sätt.

Dances of Innocence av orkesterns favoritkompositör Jan Van Der Roost, är en elegi över en fjortonårig flickas död. I början mörk och nedstämd musik som mitt i den dystra sorgen byter skepnad och en ljusning träder fram.

Highlights from Moulin Rouge, ett potpurri på musik ur filmen med samma namn. Här fick orkestern verkligen visa hela sitt register för det var många snåriga och svårspelade partier. En eloge till samtliga solister som klarade alla blindskär galant. Svängigt med många rytmiskt tvära kast.

Efter den urladdningen bjöds vi på judisk klezmermusik. Den har en speciell orientalisk karaktär och rytmiskt påminner den om cydecomusiken som spelas i amerikanska södern. Det hela kryddades med effektfulla inpass av trumpet, klarinett, flöjt och oboe.

Pampigt är rätta ordet när orkestern spelar musik ur Star Warsfilmerna. Kompositören John Williams är inte snål med effekterna i sin musik, vilket Gathe och hans manskap verkligen lyfte fram. Det var så att det vibrerade i glastaket över orkestern.

Sjostakovitj var ingen utpräglad jazzkompositör men var tydligen intresserad av musikformen, för han har komponerat en Jazz Suite och ur den fick vi njuta av finalen. Ett lättlyssnat stycke som är raka motsatsen till hur han sätter tonerna i sina symfoniska verk.

Konserten avrundades med ett modernt stycke, Uptown Funk med elbas och häftigt trumkomp. Helt plötsligt sprutade det såpbubblor upp mot taket och det hela slutade med en knall när en serpentinbomb briserade.

När sista tonen klingat ut fick orkestern stående ovationer från en nöjd och belåten publik. Att spela bra är ju orkesterns motto men det är en styrka att ha en trevlig och humoristisk presentatör som Jan Thim, det förstärker helhetsbilden. Tack för en njutbar konsert.

Mer läsning

Annons