Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket mer än en celebritet

/

Annons
Beethoven, Brahms, Stravinskij med flera
Inspelningar med Leopold Stokowski
Decca/Membran/BBC Legends

Många ord har slösats på Leopold Stokowskis kändisskap och hans underförstått smaklösa orkesterarrangemang. Att han sedan hade mage att göra klassisk musik tillgänglig för fler människor genom sitt samarbete med Walt Disney i filmen Fantasia, är knappast heller något som gagnat hans eftermäle.
Men då glömmer man att Stokowski utan tvekan hör till 1900-talets allra främsta dirigenter, vars pionjärinsatser som skivartist inte kan överskattas. Med fler än 700 inspelningar från 1917 till 1977 är han bland de allra flitigast inspelade dirigenterna.
Stokowskis orkestertolkningar präglas i mångt och mycket av hans tidigare karriär som organist. För vem i övrigt har åstadkommit en sådan orgellik ensembleklang? Det är som om han förfogade över ett enda stort instrument som behandlas med en aldrig sinande färgfantasi. Särskilt det pregnanta basregistret är ett signum för Stokowskis "sound", vilket ofta ger framförandena en mullrande tyngd.
Den andra volymen av Deccas Stokowskiinspelningar (475 609 0, 6 cd) inleds med Beethovens 5:e, 7:e och 9:e symfonier. Klarheten och den överraskande närtagna inspelningen av Ödessymfonin gör musiken ovanligt genomlyst med varje stämma i skarp relief. Den 7:e symfonin präglas av värdighet och kraft, medan Körsymfonin är precis så magnifikt storslagen som man kunde förvänta sig. Schuberts Ofullbordade imponerar med behärskad intensitet. Brahms första symfoni är också klangligt mäktig men är aningen mindre balanserad.
Den fjärde cd:n ägnas åt Wagner, där Stokowskis förmåga att förmedla färg och kraft firar stora triumfer. Boxens två sista skivor ägnas åt rysk repertoar. Bland guldkornen: en romantiskt skimrande tolkning av Scheherazade kontrasterad av en sant diabolisk En natt på Blåkulla. Imponerande naturtrogna och dynamikrika inspelningar.
Det kan vara svårt att få någon överblick över Stokowskis tidiga karriär. Därför är Membrans två boxar med tolkningar mellan 1926 och 1945 särskilt välkomna (203290 & 205651, 10 cd vardera). Här finns upptagningar av de omtalade Bacharrangemangen från 1920-talet, präglade av samma överväldigande färgrikedom som de senare skivversionerna.
Härligt mångfacetterade tolkningar av Stravinskijs Eldfågeln, Petrusjka och Våroffer ger prov på orkesterbriljans, medan en flödande, romantiskt präglad tolkning av Mozarts Sinfonia concertante K.297 visar ytterligare en sida av Stokowskis artisteri.
Till det ska läggas tolkningar av symfonier av Beethoven, Brahms, Tjajkovskij; musik av Skrjabin och Richard Strauss; ett dubbelalbum ägnat Wagner och de omtalade konsertinspelningarna med Rachmaninov och Grainger. Samt åtskilligt mer. Det mycket tidiga framförandet av Sjostakovitjs femte symfoni bara fyra år efter det att verket låg klart 1935 vittnar om Stokowskis stora engagemang och förståelse för denne tonsättare.
Ljudupptagningarnas kvalitet skiftar av förståeliga skäl en hel del. Stokowskis så särpräglade orkesterklang och stämklarhet är dock alltid närvarande. Överföringarna tjänar musiken väl, men ibland har brusfiltreringen skurit väl hårt i övertonsregistret.
En utmärkt ljudande konsertinspelning på BBC Legends (BBCL 4165-2) från 1964 gör Sjostakovitjs 5:a än mer rättvisa än den ovan nämnda versionen. Trots aningen snabbare tempi är spelet både mer balanserat och framför allt känslomässigt rikare. Skivan avrundas med ett lika imponerande framförande av Vaughan Williams flerskiktade 8:e symfoni.

Mer läsning

Annons