Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När miljonerna flöt in — och försvann

/

BOK
Björn Elmbrant: Dansen kring guldkalven. Så förändrades Sverige av börsbubblan.
Atlas

Annons
Den amerikanske ekonomen John Kenneth Galbraith har sagt: "Nu flyter det in mer pengar på aktiemarknaden än det finns intelligens att ta hand om dem." Sällan har väl det citatet passat bättre än under den senaste börsbubblan som sprack år 2000.

Mycket pengar var det. Och en närmast religiös tro på "den nya ekonomin" där varken reella värden eller fakta, inte ens vinster, hade någon större betydelse. Det var förväntningar och förmågan att göra av med mycket pengar som räknades. Det gällde att snacka sig till publicitet. Media ställde villigt upp. Om det fanns substans bakom ordsvallet var inte så viktigt.

I Sverige tävlade Stael von Holstein med Birgersson om utrymmet i spalterna och miljonerna rullade in i Icon Medialab och Framfab. De försvann ännu fortare.

Ingen visste vad den nya ekonomin egentligen var. När Jonas Birgersson talade för investerare och journalister på biografen Riviera i Stockholm 1999 skrev Anders Cervenka och Thomas Petersohn i en krönika i Dagens Industri: "Ingen i biografen förstår egentligen vad han talar om, men alla känner i magen att han har rätt."

På denna bubblande magkänsla byggdes den nya ekonomin. För några handlade det om att bli rika snabbt. Kanske fanns insikten hos många enskilda att bubblan skulle brista. von Holstein och Birgersson sålde i varje fall sina aktier i tid. Och tjänade åtskilliga miljoner.

I Dansen kring guldkalven skildrar Björn Elmbrant det här turbulenta skeendet med mycket fakta och citat som de citerade väl inte vill kännas vid idag. Ska man skratta eller gråta när man läser? Man kan skratta åt alla tokerier som lanserades som nya ekonomiska teorier. Men man bör gråta mer över alla de småsparare och blivande pensionärer som blev förlorare.

Det var många som tjänade på bubblan. IT-branschen överöstes med pengar av riskkapitalister för att starta nya företag. Det nya var föreställningen om att börsen bara kunde gå upp i framtiden. Det var en nödvändig bluff för att de som var först ute skulle hinna sälja sina aktier i tid och kamma hem stora vinster. När de gjort sitt kom småspararna. Deras lott var att köpa dyra aktier och se dem sjunka i värde.

Stor betydelse för att bubblan blåstes upp var pengarna från amerikanska pensionsfonder som skulle satsas på aktier. Det handlade inte om att gå in som långsiktiga ägare och ta ansvar utan att göra snabba klipp, för att ge bästa möjliga avkastning. Man valde aktier som bedömdes ha stora möjligheter att snabbt öka i värde. Efterfrågan på IT-aktier steg och med den börskursen.

Banker och finansinstitut tjänade stora pengar på börsintroduktion av nya företag. Analyser friserades för att locka investerare. Många hade ett egenintresse av att prata upp börskurserna och att hålla intresset för aktiehandeln på topp. Finansinstitut och banker tjänade på varje affär. Att förvalta andras kapital var lönande hur det än gick med kurserna. Elmbrant menar att bankerna pressade ner sparräntorna för att få folk att satsa i aktier i stället, vilket var lönsammare för bankerna.

Inte ens traditionella industrialister kunde stå emot. Wallenberg-sfärens flaggskepp Investor fick betala 900 miljoner för äventyret i IT-företaget Spray.

Även den svenska regeringen drogs med. Påhejad av bland annat Internationella Valutafonden och Skandia som såg stora vinster i privata pensionsförsäkringar skrotade den ATP-systemet, som inte ansågs klara 40-talisternas jättepensioner. För att trygga pensionerna skulle en större del av pensionssparandet placeras i aktier, som från och med nu alltid skulle stiga i värde. Trist då, att när det nya pensionssystemet var klart att sjösättas hade börskurserna redan börjat sjunka. De framtida pensionerna gick upp i rök.

Björn Elmbrant gör en intressant iakttagelse om en av börsbubblans långsiktiga följder. Det är idag betydligt svårare att få pengar till aldrig så seriösa investeringar i nya eller gamla företag. Att vara entreprenör med nya idéer idag har blivit något suspekt.

Och alla de idéer som kom fram under IT-boomen var inte dåliga. Internethandeln, som då var en av de branscher där de största krascherna, (boo.com), ägde rum, har idag slagit igenom i stor skala. Det var "hypen" runt omkring dem som gjorde dem orealistiska. Den som ville starta i liten skala ombads komma tillbaka med ett prospekt där man skulle gå från noll till världsomspännande på ett år. Då skulle det finnas hur mycket pengar som helst.

Det är en mycket läsvärd och lättläst bok Elmbrant skrivit. Men till vilken nytta? Efter varje börskrasch kommer massor av litteratur som analyserar orsakerna och alla blir överens om vad som gick snett och att det måste undvikas i framtiden. Men allt det brukar vara glömt några år senare, när någon påstår att nu gäller nya förutsättningar för ekonomin.

Mer läsning

Annons