Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och så slog den jädra skithusdöra igen!

/

Folkhumorn driver gärna med den som vill prata finare än folkmål. Christina Mattsson bjuder på en bra historia.

Annons

När jag blev anställd på Sveriges radio på slutet av 1970-talet, rådde det fortfarande talförbud för många dialekter, det skulle helst inte märkas varifrån man kom. Vi som var anställda och pratade ofta i radio skulle tala tydligt, klart och helst dialektfritt. Syftet var förstås att lyssnarna verkligen skulle höra allt som sades, men effekten blev samtidigt den motsatta. Det blev ett radiospråk som på många sätt var enhetligt och inte hade någon personlig färg. Tack och lov har inställningen ändrats och nu hörs de regionala och lokala skillnaderna också i officiella sammanhang.

Det finns många folkliga historier med sensmoralen att man inte ska glömma sitt ursprung. Den sedelärande historien om flickan som återvänder hem och försöker tala fint har berättats på många håll. Flickan som arbetat som piga i storstan har förändrats totalt, blivit väldigt fin och glömt bort hur hon talade när hon bodde hemma. Men när hon ska förklara varför hon har en bula i pannan – efter att ha besökt ”partumangen”– faller hon tillbaka i sin egen dialekt. Innan har hon använt en fin omskrivning för utedasset, när hon säger ”partumangen” från franskans apartement, som betyder ”våning” eller ett avskilt rum.

När man ska berätta den här historien behövs en instruktion. Första meningen ska sägas med fin, kvinnlig dialektfri röst, särskilt ordet ”partumangen” ska uttalas långsamt och utstuderat elegant med betoningen på varje stavelse. Sedan ändras röstläge och uttal till grov, arg röst och dialekt. Här är det ”jädra skithusdöra” som ska ha varje stavelse betonad.

Så här säger pigan när bondpojkarna ville höra om livet i storstan och varför hon hade en bula i pannan: ”Det var sent och mörkt en kväll, och det blåste så förskräckligt. Och så blev jag tvungen att gå ut på partumangen (konstpaus). Och så slog den jädra skithusdöra igen!”

Historierna på det här temat tillrättavisar alla dem som förnekar sitt ursprung. Att ändra sitt sätt att tala är detsamma som att inte längre vara stolt över sin bakgrund. Det är en nedvärdering av den lokala kulturen. Det är helt enkelt ett hot mot självkänslan.

Mer läsning

Annons