Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ögonblick av historien

/

FOTO
Bildens Hus, f d Berners: Expressens bästa under 60 år; till 29 september.
Bildens Hus, Fotomuseet: Hasse Persson — Real/unreal; till 29 oktober.

Annons
Den som ser världen genom en kameralins finner alltid något att berätta. Det stora, dramatiska växlar med det lilla, det oväntade med det vardagliga. Kameran är en avläsare av verkligheten. Fotografen nöjer sig med att registrera, bilden blir kommentaren.
På två håll i Sundsvall, i Berners gamla lokal på Universitetsallén och i Bildens Hus i ett av magasinen, skildras denna mångskiftande och mångtydiga verklighet av fotografer med anknytning till Expressen, en av de tidningar som redan vid starten 1944 förnyade bildjournalistiken och gav den ett annat och större utrymme i tidningen.
I sex decennier har Expressens fotografer skildrat denna verklighet. Ögonblick av den tid som varit, avläsningar av hur världen sett ut och förändrats.
Den utställning Bildens Hus visar är mångskiftande och motsägelsefull; här finns allt mer eller mindre ostuvat. Allt är ögonblick. Förstasidesdramatik blandas med vardagens insidesbilder, händelser med personer.
Det är en fascinerande berättelse om sextio år i Sverige och världen; att vandra runt bland alla dessa ögonblick blir lätt nostalgiskt. Så var det, det hände, så såg han eller hon ut. Ett slags samtidshistoriens kalejodskop.
Många av bilderna är utmärkta, alla är de bruksbilder: de är avsedda att komma i tidningen, illustrationer till artiklar, nyheter i bild.
Det är pressfotografens arbetsvillkor: bilder att ses i morgon och sedan, kanske någon gång, dyka upp igen ur arkivet, som en historisk påminnelse. Snabba registreringar, ändå många med eftertanke och blick för det unika, gärna det oväntade, den annorlunda vinkeln, den korta sekunden som snabbt är borta.
Foto är ögonblickets konst. När foto försöker bli konstnärligt blir det gärna konstlat. Kameran har sina begränsningar, den tydligaste är att den endast kan registrera. Till skillnad från den målade bilden återskapar kameran aldrig verkligheten, förändrar den inte, fördjupar aldrig bilden.
Pressfotot arbetar utifrån den förutsättningen. Redan detta att finnas på plats med kameran är en stor sak; som berättare och registrerare är kameran överlägsen den konstnärliga, skapade bilden.
Expressens alla fotografer Jan Delden, Jacob Forsell, Tore Falk, Lars Nyberg, Jan Wirén, Jens Assur och alla andra har varit skickliga på detta. Mycket av tidningens framgång är dess fotografers.
Att nu se dem samlade är en rik, nästan översvallande upplevelse; och en nostalgisk njutning.
En av Expressens fotografer var Hasse Persson. Under många år var han tidningens fotograf i USA; i dag är han chef för Hasselblad Center i Göteborg.
På Bildens Hus visas Perssons utställning "Real/unreal"; titeln är mer mångtydig än utställningen.
Allt är bilder från USA.
"Jag har inget annat budskap med mina bilder än att spegla livet, fånga en bit av verkligheten på film göra en visuell kommentar. Och den symbolik som smyger sig in är verklighetens egen."
Så skrev Persson i en bok med sina USA-bilder. Det är en bra beskrivning av hans sätt att arbeta. Samtidigt framträder i denna utställning något som tycks medvetet, en bild av ett USA milslångt från de glättade, kommersiella bilderna av det land som länge var drömmarnas och de stora möjligheternas.
Persson skildrar vulgära festligheter, Ku Klux Klan som en folkrörelse, all denna skräpkultur som till sist manifesteras i en skulpturliknande installation av tomma ölburkar på en präriebuske. Här blandas den hycklande religiositeten "Jesus is Lord", "Jesus forgives you" står det på halvt förfallna skyltar ute på prärien med den mest vulgära vräkigheten. Här finns skräpiga badstränder, fattiga svarta, halvnakna, till synes nerdrogande kvinnor. Och några igenkännbara personer, en ovanlig blandning av Brodsky, Hitchcock, Andy Warhol, Reagan och Nixon, en djupt tänkande filosof, Herbert Marcuse.
Hasse Perssons 125 bilder berättar mycket om USA; hans bilder kräver inga kommentarer, inga förklarande texter. Kommentar får betraktaren göra själv, slutsatsen blir en sammanfattning av detta land vilse i bilden av sig själv.
Det är kanske antiamerikanskt; i många av bilderna anas en leda, rent av ett förakt för denna värld. Mycket litet, knappt något finns som förskönar bilden av USA.
Det skulle vara en serie färgporträtt av Larry Hagman, med Texashatten som J R Ewing, den evige amerikanen.

Mer läsning

Annons