Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om kärleken till en plats

De geografiska platserna har alltid haft en särskild betydelse i Anna-Karin Palms skrivande.
Men i sin nya roman har hon gjort tvärtom. Där utspelas berättelsen i en värld som inte går att sätta fingret på - varken i tid eller rum.

Annons
För åtta år sedan lämnade Anna-Karin Palm Sverige för England. Hon vet inte vilket som föddes först - suget efter att överge det invanda och trygga för något nytt och okänt, eller fascinationen inför platsen som bärare av en berättelse.
Platsen har alltid spelat en viktig roll i hennes tankar och texter, och i den nya romanen »Herrgården» utnyttjar hon det på ett helt nytt sätt. Den utspelar sig i ett krigshärjat ingenmansland som lika väl kan vara Sverige som Tyskland och där det lika gärna kan vara 2000-tal som första världskrigstider.
Jag ville att det skulle vara en fond av ett ganska brutalt kaos. I det här fallet blev det ett inbördeskrig, men jag ville göra den delen väldigt stiliserad, berättar Anna-Karin Palm på telefon från Frankrike.
Sedan några år tillbaka bor hon i en liten by i Normandie, med hav, kalkstensklippor och betande kor kring hörnet. Hon kom hit utan att kunna ett ord franska och lärde sig hur plågsamt men nyttigt det kan vara att kastas in i en situation man inte behärskar. Att tvingas möta människor utan att ha ett språk.
Idén till boken föddes när hon var på besök hos bekanta på en herrgård. Hon började föreställa sig människor som fanns där omkring dem, och försökte sedan »fånga in dem och sätta dem i rörelse».
Själv kallar hon boken för en existentiell rysare, ett mörkt drama som utspelar sig mellan sex isolerade människor. I centrum står berättaren Ben. Det är han som skriver ner allt som sker.
Jag är verkligen förtjust i honom, men samtidigt kan man undra vad han är för en figur. Han har väldigt otydliga gränser, han är den som iakttar och försöker dokumentera, en person som man känner sig dragen till som författare - en spion, säger Anna-Karin Palm.
Man kan se bokens personer som olika aspekter av författaren själv, eller som delar av en och samma person. Och egentligen kan inte ens hon själv förklara vad berättelsen handlar om eller vad den vill säga läsaren.
Men det finns inga tvivel om att kärleken till platser, och den oförklarliga känslan av att höra hemma på en plats man aldrig har besökt förut, är ett centralt tema i berättelsen. När Ben första gången sätter sin fot på herrgårdens ägor väcks starka känslor till liv. Han inleder en relation med ägarinnan - medan man anar att det i själva verket är byggnaden han dras till.
Jag tror att det är vissa landskap som man känner igen första gången man ser dem. De finns redan inom en, det är en teori jag har, säger Anna-Karin Palm.
Själv har hon starka relationer till många platser, som hemstaden Stockholm, barndomens Hälsingland, London och så klart Normandie. Men precis som andra människor älskar havet lockas hon av den karga öknen i Mellanöstern och Nordafrika. Kanske inte så mycket att hon kommer att flytta dit ännu.
Men förr eller senare kanske jag hamnar där, man vet aldrig.

Fakta/Anna-Karin Palm
Ålder: 44
Bor: Normandie och Stockholm
Familj: Man, dotter och katt
Böcker i urval: »Faunen» (1991), »Utanför bilden» (1992), »Målarens döttrar» (1997), »Vildvinter» (1998), »Lekplats» (1999), »In i öknen» (2001)

Mer läsning

Annons