Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om politikernas nollkoll

BOK Mats Lönnerblad: Nollkoll. Bankrättsföreningen.

Annons
Mats Lönnerblad har utkommit med tredje och sista delen i sin trilogi om orsakerna till den svenska välfärdsstatens nedgång och fall. Boken heter Nollkoll (Bankrättsföreningen, 2005) och är en fristående fortsättning på Från bankkris till börskris (2003) och Från folkhem till fattigstuga (2004).
Mats Lönnerblad, välkänd skribent i finansfrågor och tillika ordförande i Bankrättsföreningen, fortsätter energiskt att belysa hur det gick till när tiotusentals entreprenörer och företagare förlorade kontrollen över sina fastigheter och bolag under den svenska bankkrisen 1987-93. Han beskriver också de personliga tragedier som drabbade många företagare när deras livsverk slogs i spillror.
I den nya boken har Lönnerblad fördjupat perspektivet och ger läsaren mer kött på benen om hur konsekvenserna av bankkrisen drabbar den stora allmänheten, fastighetsägare och företag. Han har mildrat sin tendens till övertydlighet och är rappare i tungan än tidigare, använder ofta ironin som vapen. Bankfolk, jurister och ekonomer ställs mot väggen, liksom politiker ur flera läger. De ansvariga makthavarna i aktiebolaget Sverige kläs av inpå bara kroppen men denna striptease blir aldrig plump och osmaklig som hos många andra debattörer.
De aktuella regeringarna får förstås en särskild släng av sleven. De blundade för att flera banker under krisåren hamnat på obestånd till följd av kasinoekonomin och fastighetskrisen och att dessa banker orättfärdigt tog igen förlusterna genom att plundra många av sina svenska företagskunder. Styrande politiker tordes inte ingripa av rädsla för att äventyra den politiska stabiliteten. Förtroendet för bankväsendet fick inte rubbas.
Regeringen har fortfarande inte kompenserat de cirka 60 000 företagare som genom bankernas lagstridiga agerande fick sina krediter uppsagda och sina tillgångar konfiskerade utan att politikerna höjde ögonbrynen, säger författaren.
Enligt Mats Lönnerblad har Sverige sedan bankkrisens dagar befunnit sig i utförsbacke. En tydlig omsvängning är märkbar i samhället. Makthavarna får allt mer att bestämma om och undersåtarna allt mindre. Statens roll har drastiskt förändrats. Vi har fått en stor stat som sysslar med små frågor istället för en liten stat som sysslar med stora. Och allt har med maktelitens revirtänkande att göra.
Lönnerblad hävdar att det politiska etablissemanget har kopplat ett allt starkare grepp om medborgare och företag, trots allt tal om personlig frihet, demokrati och medbestämmande. Politikerna har satt sin egen makt i första rummet, utan närmare insikt om konsekvenserna.
Företag och allmänhet är omgärdade av regler som primärt tillkommit för att förverkliga den politiska maktelitens ideologiska visioner. Resultatet har blivit förödande. Politikerna har i sin vilja att kontrollera ironiskt nog tappat kontrollen.
I praktiken har de styrande förlorat greppet om de viktigaste ekonomiska frågorna. Välfärdsstaten är på dekis. Trots världen högsta skattetryck räcker inte pengarna. Svenska skutan driver vind för våg. Kapten och besättning har nollkoll på läget.
Enligt Lönnerblad är situationen en följd av flera politiskt-ekonomiska felbeslut som fått förankring i statsapparaten. De styrande politikerna och deras hantlangare har målat in sig själva i ett hörn.
Ett exempel är den godtyckliga behandlingen av företagen från myndigheternas sida. Det tvingar många företag att flytta utomlands och åderlåter Sverige på riskkapital, vilket i förlängningen fått till följd att Sverige halkat efter i välfärdsligan. Vi förlorar såväl arbetstillfällen som välbehövliga skatteintäkter, samtidigt som en allt mer krävande offentlig sektor måste få sitt.
Ett annat exempel som Lönnerblad tidigare lyft fram är den hårt kritiserade fastighetsskatten. Många privatpersoner tvingas lämna hus och hem därför att skatten trissat upp taxeringsvärdena till orimliga nivåer. Hur många skärgårdsbor har inte hamnat i ekonomiskt trångmål och tvingats lämna sina bostäder därför att skatten urholkat deras ekonomi.
Pensionärerna är en annan grupp som blivit lidande. Författaren påtalar hur det gick till när hela det gamla pensionssystemet kapsejsade. Han målar upp en dyster bild för framtidens pensionärer: \"Sveriges pensionärer lever farligt. De vet fortfarande inte om att AP-fonderna kommer att fråntas ytterligare medel förutom de 258 miljarder som redan beslagtagits för att täcka de stora hålen i statskassan, som uppkom genom bankernas och politikernas klantiga hantering av den svenska bankkrisen.\"
Lönnerblad beskriver också hur bankernas plundringståg fått betydande konsekvenser för företagsetableringen och arbetslösheten i landet. \"Aldrig tidigare har en så liten andel av svenskar i arbetsför ålder varit företagare. Tio år efter den stora bankkrisen var antalet företagare år 2003 för första gången sedan bankkrisen färre än 400 000, eller mindre än 7 procent av den arbetsföra befolkningen.\"
Den låga siffran har också samband med den ökande rättsosäkerheten för alla som vill starta företag. I frågan om rättsosäkerheten rör sig Lönnerblad på sin mammas gata. Som vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen (MRR) har han haft tillfällen att specialstudera hur svenskt rättsväsende tillämpar EG-rätten och Europakonventionen i tvistemål mellan bankerna och deras kunder. Han beskriver hur det råder en ständig och vildsint konflikt mellan Sverige och domstolarna såväl EG-domstolen i Luxemburg som Europadomstolen i Strasbourg.
I Sverige har rättsväsendet politiserats, hävdar han. Domstolarna går i politikernas ledband istället för att följa vad lagen föreskriver. Till skillnad från de flesta andra kulturländer dömer många svenska domstolar idag inte längre efter vad som står i lagboken utan efter lagarnas politiska förarbeten.
I grunden är boken ett frontalangrepp på den socialistiska modellen i svensk tappning. Nollkoll är en sammanfattning av det svenska folkhemmets nedgång och fall.
Men han målar inte bara i svart. Boken innehäller också recept på hur Sverige kan komma på rätt köl igen och hur demokratin kan stärkas. Det ska bland annat ske genom att ge företagen, tillväxtmotorn, ekonomiska lättnader och sundare spelregler och att ompröva många ekonomiska beslut med ledning av EG-rätten.
För egen del finner jag den delen av budskapet mest tilltalande. Som det gamla ordspråket säger: \"Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.\"

Mer läsning

Annons