Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ordning på gott och ont

/

Annons

Utan ett visst mått av ordning kan vi inte leva. Men det verkar vara svårt att hitta en lagom nivå. Både för natur och människor.

Å ena sidan strävar naturen efter lägsta möjliga energinivå. Molekyler förenar sig med andra molekyler om det gör dem energifattigare och stabilare, och en kompassnål som man skakar lägger sig strax till vila igen. Då råder ordning och inget nytt händer.

Å andra sidan finns en strävan efter största möjliga oordning, eller entropi som man talar om i fysiken. Om man slår mjölk i kaffet blandar sig vätskorna; gaser som släpps samman blandar sig med varandra. Men i ett totalt oordnat system händer heller inget nytt. Om vattenånga ska göra tjänst som energikälla kan den inte vara spridd i den omgivande luften; den måste pysa ut lite i taget från en ångmaskin. Där processer ska drivas och intressanta saker hända bör det varken råda alltför mycket ordning eller alltför mycket kaos.

Också i mänskliga samhällen tycks det pågå en kamp mellan ordning och oordning. Under folkhemstiden var disciplin, trygghet och rationalitet nyckelord. Därefter kom den motrörelse som vi fortfarande lever i, decennierna när frihet och individualism blev det som var värt att sträva efter. Och nu håller pendeln på att svänga tillbaka igen, enligt SJ:s kundtidning Kupé.

Där hävdar forskare att framför allt de yngre har tröttnat. De orkar inte göra alla val som en avreglerad marknad kräver; de är rädda för politisk oro och ökad konkurrens på arbetsmarknaden, och prylarna som konsumtionshetsen tvingar på dem gör dem inte lyckligare. De hurtfriska ropen att trygghet är ett förlegat begrepp eftersom samhället förändras allt snabbare känns inte längre fräscha utan skrämmande. Livet har blivit rörigt och tungt och nu vill man ha ordning igen. Disciplintrenden är här.

Nu hyllas lärare som gör revolt mot slappskolan och bestämmer att hädanefter ska lektionerna starta på utsatt klockslag, läxor ska lämnas in i tid och "orkar inte" ska inte gälla som ursäkt för att slippa arbeta. Nu börjar curlingföräldrarna få dåligt rykte; barn ska inte behandlas som små kungar utan lära sig ta hänsyn och erkänna när de gjort fel. Nu börjar uttryck som "göra rätt för sig" och "arbetsmoral" åter bli positivt laddade. Insikten växer att alltför stor frihet inte befrämjar den största nyttan - varken för människor eller vattenmolekyler.

Men det finns också ordning som slår över i kontrollbehov. Som när föräldrar planerar upp tillvaron så hårt att det inte finns tid för en spontan lek. När arbetsplatser liknar möbelutställningar, där så lite som möjligt ska antyda att där faktiskt utförs ett arbete. Eller när nya bostadsområden och offentliga platser för tanken till stenöknar, där knappt ett grässtrå får växa som det vill.

Då blir ordningen livsfientlig. På sådana arenor behöver vi i stället släppa fram naturens grundläggande oordning lite mer. Och låta barn leka, gräs växa och arbetsplatser ha en karaktär.

Mer läsning

Annons