Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öst och väst: Post-islamismen som framtid och möjlighet

Öst och väst (3:3)

Annons
Den palestinsk-amerikanske litteraturforskaren Edward Saids bok Orientalism från 1978 innebar en aha-upplevelse för väldigt många, i sin beskrivning och kritik av västerlandets historiskt paternalistiska och fördomsfulla syn på Orienten. Orientalismen sanktionerade och, beroende på hur man ser på världen idag, sanktionerar dess kolonisering.

Idag, när västerlandet attackeras av egenmäktiga \"rättrogna\" från den muslimska världen, är orientalismens österländska motsvarighet nog så värd ett grundligt studium och kritik: Orientens syn på västerlandet. I fjol kom också en utmärkt pendang till Saids moderna klassiker Orientalism: Occidentalism (Penguin Books), författad av Ian Buruma, Asien- och människorättsforskare i New York, och Avishai Margalit, filosofiprofessor i Jerusalem.

\"Många ogillar vissa aspekter av modern västerländsk eller amerikansk kultur, men detta leder bara sällan till revolutionärt våld. Symptom blir intressanta bara när de utvecklas till en fullt utvecklad sjukdom\", skriver författarna, och lite senare: \"Att förminska ett helt samhälle eller civilisation till en massa av själlösa, dekadenta, pengabökande, rotlösa, trolösa, okänsliga parasiter är en form av intellektuell destruktion. ... Fördomar hör dock till människans villkor. Men när uppfattningen av andra såsom mindre än mänskliga samlar revolutionär kraft, leder det till destruktionen av människor.\"

Författarna sammanfattar occidentalismen som en hatisk karikatyr av den västerländska moderniteten. Idag tar den sig mest uttryck i arabvärldens hat mot allt som är sekulärt, liberalt, rotlöst, sedeslöst, kosmopolitiskt, materialistiskt och rasblandat i väst, med USA och Israel överst på svarta listan.

Istället för att som Edward Said göra en grundlig kronologisk och geografisk genomgång av sitt studieobjekt, renodlar Buruma och Margalit olika särdrag i sex kapitel på sammanlagt under 150 sidor. Exempel på occidentalistiska vrångbilder är den om den västerländska staden som en hora. I staden, den stora marknadsplatsen, är allt och alla till salu. Hotell, bordeller och varuhus säljer fantasier om det goda livet, men är inget annat än själlösa illusioner. Som sådana är de blasfemiska. Den sekulära, hedonistiska västerlänningen tror sig kunna ersätta Gud med sig själv. Sådant högmod måste, enligt vissa av Koranens uttolkare, bekämpas med alla medel. New York är det amerikanska imperiets huvudstad. Dess tvillingtorn, fyllda av folk av alla raser, arbetande i den globala kapitalismens tjänst, representerade för den \"heliga krigaren\" allt som var förhatligt med den största världsliga staden.

Men Buruma och Margalit vill visa att dagens massmordsbombare inte blott är galningar, utan att de drivs av historiska föreställningar. Upplysningen, och med den sekularism, liberalism och ett accelererade tekniskt framsteg, började i väst. Men det gjorde också dess reaktion. Den tyska romantiken, med nationalism, fascistisk hjältekult och nazism i släptåget, var en sådan europeisk protest mot rationalism och vetenskapliga landvinningar på som man tyckte själens bekostnad. Perspektivet \"väst\" kan rentav antas från Tyskland. Såväl kapitalismens och industrialismens Storbritannien som frihetens, jämlikhetens och broderskapets Frankrike ligger västerut med tyska ögon. Den tyske sociologen och ekonomen Werner Sombart beskriver 1915 kriget som en existentiell kamp mellan världsåskådningar. Mot den västeuropeiska civilisationens kommersialistiska och fegt mjuka värden sätter han Tyskland som en nation av hjältar, beredda att dö för högre ideal. Det tyska hjälteidealet har sedan lånats av japanernas kamikazepiloter och islamistiska massmordsbombare.

Det går att kritisera väst utan att förfalla till occidentalism, menar Buruma och Margalit. Mot en Sayyid Qutbs hatiska västhets anför de poeten och filosofen Muhammad Iqbal (1877-1938). Hans huvudsakliga kritik av väst var dess ekonomiska exploatering av öst. Men Guds rike var för alla, och om nu icke-muslimer inte insåg att islam var bästa vägen till andlig frälsning så hade de visserligen fel, men det gjorde dem inte till lägre stående varelser.

Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker vid Umeå universitet, har skrivit en essä om occidentalism i den kommande antologin Orientalism på svenska. Han utgår från en för mig occidentalistisk kullerbytta när han påstår att till och med själva occidentalismen, östs hatiska karikatyr av väst, är Occidentens fel: \"Occidentalismens grunder måste sökas i [...] de europeiska och västerländska staternas ageranden som bromsade den demokratiska utvecklingen i den muslimska världen\". Men han ger också en intressant presentation av en rörelse inom den muslimska världen, \"post-islamismen\", som alltför mycket får stå tillbaka för västs fixering vid oroväckande islamism eller neo-islamism. Post-islamismen \"förespråkar harmonisering med väst och modernitetens normer och värderingar\", skriver Fazlhashemi. \"Till skillnad från den occidentalistiska idétraditionen tar dessa nytänkare inte avstamp i dikotomier, utan snarare i försöken att förena kulturer och civilisationer utan att varken förneka eller överbetona skillnaderna.\"

Nytolkningarna kommer inifrån den muslimska världen, något som också ligger i linje med Buruma och Margalit, när de mot slutet av sin bok föreslår hur vi bäst skyddar våra västliga ideal som demokrati och öppenhet mot våra fiender. Även om kristna fundamentalister talar om ett korståg är väst inte i krig mot islam, menar de. Slaget måste stå inom den muslimska världen. Det är där som den islamistiska revolutionen måste stoppas.

En intellektuell fälla för oss att undvika är vad Buruma och Margalit kallar \"den koloniala skuldens förlamning\". Visst är europeisk och amerikansk historia blodig, och västlig imperialism har orsakat mycken skada. Men att vara medveten om det är inte detsamma som att slå sig till ro med brutaliteten i forna kolonier. Att skylla diktatorers och massmordsbombares barbarism på amerikansk kapitalism, global kapitalism eller israelisk expansionism är inte bara missriktat, utan i sig en occidentalistisk syn: bara västerlänningarna är tillräckligt vuxna för att vara moraliskt ansvariga för sina handlingar.

\"Tanken med boken är varken att samla ammunition i ett globalt \'krig mot terrorismen\' eller att demonisera Västs aktuella fiender\", framhåller Buruma och Margalit. Deras bok handlar om hur lätt dåliga idéer sprids, och de avslutar med en varning för att det kan hända igen om vi väljer att besvara eld med eld och islamism med egen intolerans.


Mer läsning

Annons