Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öst & väst: Konspirationer som förenklar

/

I en serie om tre artiklar ska Thomas Lunderquist undersöka vanföreställningarna mellan väst och öst. I denna första del handlar det om konspirationsteorier.

Annons
Terrorattentat tillhör sedan länge vardagen långt borta. På betryggande avstånd från katastroferna har vi i väst fördömt än gärningsmannen, än offret och talat förnumstigt om nödvändigheten av att se den andre och respektera andra kulturer och intressen. Men terrorismen kryper närmare. Med New York 2001, Bali 2002, Madrid i fjol och nu attacken mot oskyldiga kollektivtrafikanter i London börjar de välkända frågorna hur kan någon göra så, varifrån kommer denna ondska? att brännas. I Rudyard Kiplings ofta citerade yttrande \"Öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två\" vore det lätt att lakoniskt instämma: Möts de, är det med en smäll.
Thierry Meyssan är en fransk vänsterradikal politiker och författare som har lanserat en teori om att attentaten den 11 september 2001 inte alls var någon terrorattack av Al Qaida. De iscensattes av USA självt som ett led i den stora, hemliga planen att bli världens härskare. Hans bok med tesen har sålt i nästan trehundratusen exemplar bara i Frankrike, och finns numera finns att läsa på ett trettiotal språk.
Antoine Vitkine är en fransk journalist som anser att det här inte är något att rycka på axlarna åt. \"Ord dödar\", påpekar han i sin bok \"Les nouveaux imposteurs\", De nya bedragarna (Éditions de la Martinière). Mein Kampf är impregnerad av det antisemitiska falsariet Sions vises protokoll, Hamas och Al Qaidas massmordsbombare drivs av myten om den judisk-västerländska komplotten, skriver Vitkine.
Med Meyssans konspirationsteori för ögonen har Vitkine rest runt i världen och talat med andra konspirationsteoretiker. När jag i min tur intervjuade honom i Paris i våras, berättade han att han under arbetets gång alltmer förstod problemets allvar.
Jag ville förstå fenomenet Meyssan, men upptäckte snabbt att det inte räckte att bara tala om honom. Att hans teser fungerar beror på att det finns en kulturell, politisk och medial grogrund för dem. Folk lyssnar på vad han har att säga.
Enligt Vitkine går en konspirationsteori ut på att ett visst antal människor hemligen och organiserat iscensätter händelser för att utöka sin makt och tjäna sina syften. Han intresserar sig särskilt för den stora, globala konspirationsteorin som säger att världen styrs av några få mäktiga. Dessa \"världens härskare\" är ständigt desamma. Traditionellt har man talat om judar och frimurare, numera kallas de mest sionister, amerikaner och kapitalister.
Det är ju inte helt falskt, säger Vitkine. Naturligtvis har amerikaner mer makt än till exempel ugandier. Men konspirationismen går ut på att förenkla komplexa maktförhållanden, generalisera och dra långtgående slutsatser utan bevis.
Vitkine är själv jude, men betecknar sig snarast som ateist.
Det magiska inslaget i alla religioner kan uppmuntra till att finna samband där inga samband finns.
Vitkine förstod att den stora teorin om ett judiskt-amerikanskt världsherravälde inte är något tankefoster av en handfull paranoida religiösa fundamentalister, utan att den genomsyrar hela arabvärlden, radikalvänstern, extremhögern och stora delar av antiglobaliseringsrörelsen. Dessutom blir teorin allt vanligare.
Världen är komplex, det kalla kriget är slut, ont och gott är svårare att urskilja. Likaså att se vem som egentligen bestämmer här i världen. Där ger konspirationismen alla svar. Dessutom är internet ett utmärkt medium för global ryktesspridning. Islamistiska terrorister plockar upp idéer från den franska extremhögern, och vänstersurfare inspireras av hatdrypande artiklar i egyptiska tidningar. Samtidigt kränger nyhetsmedierna alltmer overifierade sensationer i sin \"infotainment\".
De demokratiska krafterna i arabländerna sitter oftast fast mellan diktatur och islamism, och enligt Vitkine frodas konspirationsteorin i alla lager i arabvärlden: Hos folket på gatan, hos de intellektuella nära makten men också hos oppositionen, bland civilrättskämpar och vänsterradikala. För att inte tala om den politiska islamismen, för vilken just teorin om en judisk-västerländsk-amerikansk konspiration är själva kärnan. Deras aktivister använder sin konspirationsretorik för att diabolisera motståndaren, något som behövs för att kunna begå massmordsattentat.
Men det är inte bara västvärldens härskare som påstås konspirera. Vad är det egentligen för skillnad mellan Meyssans påstående att det var USA som själv bombade Pentagon, och att påstå att Irak har massförstörelsevapen?
Nej visst, dumheten finns överallt. I USA har det skrivits böcker som säger sig avslöja att Saddam Hussein var inblandad i 11 september-attackerna, vilket är falskt. Ändå tror fyrtio procent av det amerikanska folket på det. Men vad gäller massförstörelsevapnen så kunde den församlade internationella pressen efter några dagar konstatera att det inte höll. Vi fick vittnesmålen från FN:s vapeninspektörer.
För journalisten Antoine Vitkine är det viktigt att förlita sig till demokratins mekanismer, bevisen och förnuftet. Det gör inte Meyssan, när han spekulerar i vem som låg bakom 11 september. Vitkine säger sig visst vara beredd att lyssna på, och till och med acceptera, alla konspirationsteorier. Men då måste man kunna bevisa dem. Beviset och förnuftet ser han som såväl journalistikens som demokratins grundmaterial. Den okritiskt spekulativa konspirationismen hotar demokratin.
När man påstår, och det har påståtts i fransk teve, att den franska hemliga polisen mördade prinsessan Diana för att hon skulle delta i en kampanj för palestinska barn, och när man påstår att den amerikanska armén skickade iväg en missil mot Pentagon, då påstår man samtidigt att journalisterna inte gör någon nytta, att politikerna vi har valt är monster, att demokratin inte tjänar någonting till, säger Antoine Vitkine.

Mer läsning

Annons