Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Östergren gör gangsters av gentlemen

/
  • Efter 25 år har Klas Östergren skrivit uppföljaren till den moderna klassikern

Annons
I 25 år har läsarna väntat på att få vetskap om bröderna Morgans vidare öden. Men när Klas Östergren väl gett efter för trycket är det ingen yster gamängroman han levererar. Uppföljaren till \"Gentlemen\" är en svart sannsaga om ett genomruttet samhälle.
Få svenska samtidsromaner är så omhuldade som \"Gentlemen\". Den omgärdas av ett slags nördromantik som annars mest förknippas med fantasyböcker som \"Sagan om ringen\". Fansen ritar egna kartor över platserna där bröderna Morgans äventyr utspelades, fansen vet bestämt vilken eller vilka av figurerna i romanen som bygger på verkliga personer. I 25 år har Klas Östergren hållit dem på halster - själv trodde han aldrig att det skulle bli någon fortsättning på \"Gentlemen\".
- Hade du frågat mig tidigare hade svaret blivit ett blankt nej. Det var något som uppenbarade sig för två år sedan ungefär. Det var så länge sedan jag skrivit \"Gentlemen\" och plötsligt kände jag att nu vill jag och framför allt kan jag skriva en fortsättning, säger han.
Men den som väntar sig en uppföljare i stil med originalet blir troligen besviken. \"Gangsters\" är på sätt och vis en uppgörelse med den muntra berättelsen i \"Gentlemen\", en revidering av det händelseförlopp som berättaren \"Klas Östergren\" bjöd läsarna på den gången. Och om det fanns ett lätt drag av paranoia inbyggt i den första delen är del två indränkt i klaustrofobisk ångest. Budskapet är tydligt: det går inte att lita på någon i ett samhälle vars hedervärda fasad döljer ett ruttnande inre. Allra minst på karaktärer som bröderna Morgan.
- Den här gången säger berättaren att \"nu ska jag berätta hur det egentligen förhöll sig...\" Jag kan inte skriva en serie romaner om samma personer, det passar inte mitt temperament. Det var tvunget att bli så här. Jag tyckte att bröderna Morgan var lite väl endimensionella i \"Gentlemen\", nu fick de nytt liv och lite fler dimensioner.
Klas Östergren läser sällan om sina gamla böcker. Han debuterade redan som 20-åring med \"Attila\" och ger tydliga signaler om att han inte alltid är så nöjd med det han skrev i början av sin karriär. Det är en författares förbannelse, konstaterar han, att alla ungdomssynder finns kvar, prydligt inbundna, tillgängliga för alla som vill se. Men inför arbetet med den nya romanen var han tvungen att läsa om \"Gentlemen\". Och läsningen var inte alls så plågsam som han möjligen hade befarat.
- Jag fann att den höll, att jag i stort sett hade utbyte av den och att jag hade glömt stora delar av den. Man får inte glömma att den är skriven av en 23-årig författare. Man får ta det där ungdomligt slängiga i den. Det är en ung person som skriver, som slösar med uttryck, som inte väljer, som presenterar alla upptänkliga nyanser av gult som finns i skrift.
På sätt och vis utgör \"Gentlemen\" och \"Gangsters\" två olika porträtt av Klas Östergren själv. Han är mån om att skriva personligt, att skapa en autentisk närvaro i böckerna. Därför tvekade han inte att skriva in sig själv även i den nya romanen. Berättarens jag är präglad av hans eget liv, vare sig det gäller rosenodling (jodå, han odlar rosor på gården på Österlen) eller funderingar över diskrepansen mellan den offentliga bilden av Sverige och de obehagliga sanningar som ständigt förtigs.
- Det finns en del som är övertygade om att den autentiska närvaron är en romantisk illusion, att det är löjligt att intala sig att det finns något sådant. Men sådan är inte jag, konstaterar han.
Det innebär självklart inte att Klas Östergren ÄR sin romanfigur, eller att allt som står i boken är sant. Men det är ingen slump att porslinsfigurerna \"Sanningen\" och \"Lögnen\" har en framträdande plats i böckerna om Henry Morgan och hans bror. Under hela sin karriär har Östergren stångats med sannings- och verklighetsbegreppet - och fått allt större insikter om hur folk reagerar på det han skriver.
- De fantasipersoner som finns i boken tolkar läsaren direkt som verkliga personer, medan de sanningar som presenteras tas för påhitt.
Det är länge sedan Klas Östergren skrev en roman. Den senaste, \"Under i september\", kom 1994. Tiden sedan dess har han ägnat åt att skriva novellsamlingar, översätta andras romaner och skriva för tv. Det senaste han har skrivit är manuset till årets julkalender i SVT som regisseras av Tomas Alfredson. Att det har blivit så har både med lust och med tvång att göra. Han har alltid velat skriva för scenen, samtidigt som han upptäckte att hans romaner inte längre var kommersiellt gångbara.
- Jag började skriva romaner som det inte gick att försörja sig på. Så sedan lång tid tillbaka har jag skilt romanskrivandet från det som utgör mitt levebröd. Jag upplever att det är för många författare som alltför mycket sneglar på försäljningssiffror. Det är skönt att slippa det.
Arbetet med \"Gangsters\" har varit lustfyllt, även om boken har krävt mer tid och tålamod än sin föregångare. Det är en roman skriven av en mogen författare som har lärt sig sitt hantverke till fulländning, som har förmågan att välja och välja bort. Lite förundrat reflekterar han över skillnaden mellan de båda böckerna - och hur de har präglats av hans egen livssituation.
- Den ångest och bävan som jag kände när jag skrev \"Gentlemen\" bär jag inte med mig längre. Det blev en munter bok. Nu när jag står på stabilare grund skriver jag en mörkare bok. Kanske är det så att man vågar lyfta fram mörka saker när man känner sig i bättre form.
Du trodde aldrig att du skulle skriva en fortsättning på \"Gentlemen\" - men nu är det gjort. Kan du helt avfärda en tredje del i serien?
- Det är inte så att jag går och funderar på det, även om denna boken slutar med något slags öppning för något nytt. Det får väl bli till 75-årsdagen, i så fall, säger Klas Östergren.
Fotniot: Curt Bladh skriver om \"Gangesters\" på kulturen på fredag.

Mer läsning

Annons