Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Otydlig teaterbild av Bang

Annons
Bang är en av den svenska journalistikens klassiker, en orädd reporter i en tid när journalistikens behärskades av män, en läsvärd kåsör, fredskämpe. Men mest kanske litet av feminist.
Så framställs hon i den monolog Judith Hollander och Agneta Wallin sammanställt, "Bang", med mottot "Jag skulle hjälpa kärleken genom att röja väg för den", Vilket möjligen inte är den första tanken vid minnet av Bang. Hellre då denorädda reportern i inbördeskrigets Spanien, i finska vinterkriget eller som betraktare av Hitlers PR-manifestation vid OS i Berlin 1936.
Det finns också med i Hollanders-Wallins bild av henne, i går framförd som lunchteater på Sveateatern, en försmak av novembers bufféteater. Här finns inte minst människan bakom signaturen, Barbro Alving. Lektorsdottern från Uppsala som valde den för tidens kvinnor ovanliga journalistiken, drogs med i ett umgängesliv som gränsade till eller hamnade i alkoholism, ensamstående mor. I sig en biografi att skriva.
Agneta Walllin spelar rollen, lätt uppsluppet, mån om att vara underhållande; stundom blir det litet för farsartat för att ta Bang på allvar.Det blir litet yvigt och till sist för lång.: Den åldrande Bang hinns helt enkelt inte med.
Det som lyser i den drygt timslånga föreställningen är Bangs egna texter, bitar hur henne reportage invigningen av OS 36 är en pärla och hennes kåserier, en typ av journalistik som gått ur modet och ersatts av illa skrivande kolumnister.
Hur tydlig bilden av Bang blir är mer osäkert; det blir mer den självständiga kvinnan än pacifisten Bang som hamnade en månad på Långholmen för sin kamp för fred.
Men det är vackert tänkt att göra teater av en journalistisk pionjär som blivit klassisk. Även om det inte är säkert att den bitska, allvarliga Bang uppskattat det hela.

Mer läsning

Annons