Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petersvik - en spegelbild av Stenstan

/

Om Stenstan var vinterboendet var Petersvik sommarnöjet. I de villor som nu hotas av rivning finns mycket Sundsvallshistoria förborgad.

Hit, till praktfulla trähus med snickarglädje, glasverandor och parker, flyttade träpatroner, grosshandlare och bankmän om somrarna. Nu tar Sundsvallskännaren Nils-Johan Tjärnlund allmänheten på vandring i ett stycke kulturhistoria vars dagar kanske är räknade.

Annons

Under sent 1870-tal fann Karsten Jakobsen, norskättad träpatron och chef på Tunadal, det fagra och havsnära Petersvik vid Alnösundet och byggde tre sommarvillor, Solbacken, Hällnäs och Turebo.

Redan före Sundsvallsbranden och Stenstans födelse var sommarnöjen på modet bland de välbeställda - man ville fly staden för naturen, luften och rekreationen. Och det var inga torparstugor. Redan före Petersvik fanns villor väster om staden. Till exempel byggde träpatronen Hedberg på Klampenborg Villa Granlohög; Bergåkers gård uppfördes av vinhandlaren Botvid Johansson.

Men närheten till havet fanns förstås inte där. Petersvik fick så småningom ett 15-tal villor, varav några är försvunna. Kvar finns ett tiotal. Om Stenstaden är sten är Petersvik trä: lätta, ljusa, stora byggnader i romantisk stil med utbyggnader, burspråk, glasverandor och snickarglädje, lugnt vilande mellan skog, hav och äng med sina parkliknande trädgårdar.

Villa Hällnäs ägdes först av en läkare men köptes senare av Moses Felländer, judisk grosshandlare och en viktig person inom Sundsvalls då stora judiska koloni. I dag är den ett magnifikt, välskött hus med prunkande växtlighet, havsutsikt och prydnadssnickerier. Liksom flera av de andra villorna finns här kullstuga, det vill säga bostad för kvinnor från Dalarna som sökte arbete utanför hemorten om somrarna och ofta kom att sköta trädgårdar åt rikt folk.

På Villa Solbacken bodde först Jakobsen själv. I dag ligger den blomsterombäddad med leende glasveranda, som prytt bokomslag; i nedre plan är den bevarad i äldre skick med mörka bokhyllor fulla av böcker, rustik gammalnordisk matmöbel och en taffel i vart och ett av de stora rummen.

– Det gör den till en av de bäst bevarade sommarvillorna i Sverige, säger Nils-Johan Tjärnlund.

Villa Kaptensudden är det största och mest herrgårdslika huset med sin park av jättelika, åldriga träd, sitt kallbadhus och sin brygga, och med blomsterrum och guvernantrum inomhus. Här bodde släkten Cornell, som fött konsthistoriker, ambassadörer och professorer, inte minst Elias Cornell som på 80-talet skrev boken "Rivningshysteriets rötter". Över huvudtaget var förra sekelskiftets och det tidiga 1900-talets välbärgade Sundsvallssläkter väl inflätade i den svenska kultur- och näringslivsnoblessen.

Villa Skogshyddan, byggd av stadsfullmäktigeordföranden och delägaren i Mariebergs sågverk, Magnus Arusiander, var så sent som i fjol en vacker gul byggnad, tills för några år sedan sommarhem åt Betlehemskyrkan. Nu är SCA ägare och huset ser förfallet ut. I februari var tanken att det skulle brännas; nu ryktas att en privatperson köpt det och tänker flytta det.

I Villa Viken växte konstnären Harald Sörensen Ringi upp, som skapade GA-statyn på torget. Grannen Reinhold Tureson, ägare av Villa Turebo, donerade pengar. Allt hänger ihop i Sundsvalls historia, och här i Petersvik syns det tydligt.

Men kanske inte så länge till.

– Petersvik är den mest omtalade kulturarvsfrågan i Sverige just nu. Det är ovanligt att ett helt sådant område hotas av utplåning, säger Nils-Johan Tjärnlund och menar att om området legat på Djurgården i Stockholm hade medieuppbådet varit massivt.

Han tycker att det börjas i fel ände när man river hus fast logistikparken ännu är osäker. Han skriver nu på en bok om Petersvik och på hans Facebooksida protesterar femtusen människor mot rivningen. Och kanske kan man flytta hus, men omgivningarna, som de byggts för, går inte att flytta med. Men om området får finnas kvar kan man kanske hitta sätt att öppna det mer för allmänheten, till exempel via en strandpromenad.

Jens Hulthén, nuvarande ägare av Villa Kaptensbacken, är luttrad. Området har varit exploateringshotat sedan 1980, då han köpte sin barndoms drömhus.

– Jag tror inte att logistikparken blir av. Men det gäller att hålla i kåkarna så att de inte rivs, säger han.

Mer läsning

Annons