Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poesi på bredden

TIDSKRIFT
Lyrikvännen 1/05

Annons
I det första numret av Lyrikvännen med de nya redaktörerna Jenny Tunedal och Daniel Sjölin i förarsätet fanns en viss dragning åt det språkmaterialistiska hållet, något som förorsakade en debatt på landets kultursidor om elitism och litteraturpolitik. Den outtalade kursen befanns varsla om klickbildning, kollegialt ryggdunkande och vindflöjelsmässig trendkänslighet.
Att döma av redaktörsduons andra nummer var kritiken en aning förhastad, åtminstone vad gäller den ensidiga fokuseringen på språkmaterialism. Temat är den här gången ordet "vittne", en röd tråd som leder mot det politiska såväl som det filosofiska, det kommunikativa som det introspektiva.
Bidragen framstår som en rad olikartade svar på en något otydlig fråga. Den nyligen avlidne filosofen Jacques Derrida resonerar i ett föredragsutdrag kring vittnesmålet som en akt i nuet som förutsätter ett vi; Åsa Arketeg skriver om vittnesmålet som en rekonstruktion av världen utifrån Gunnar Ekelöfs berömda rader "Endast som vittne är människan till: Tag och skriv!"; Stefan Foconi skildrar den grekisk-egyptiske poeten Konstantin Kavafis förhållande till hemstaden Alexandria; Kristian Lundberg tar sig an filmen School of Rock och diskuterar vittnet kontra aktören i en essä med den oroväckande titeln Den som läser det här ska avrättas.
Bredden kan man inte klaga på, inte heller när det gäller urvalet poesi: här samsas den palestinske exilpoeten Mahmoud Darwich, pakistanske Refat Abbas och polske nobelpristagaren Csezlaw Milosz med svenska namn som Mara Lee, Magnus William-Olsson och Johan Jönson. En cocktail som inte smakar helt dumt.



Mer läsning

Annons