Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politisk islam = antiimperialism – därför beundras Bin Ladin

/

BOK
Mattias Gardell: Bin Ladin i våra hjärtan . Globaliseringen och framväxten av politisk islam.
Leopard förlag

Annons
Bin Ladin och Al-Qaida är varumärken snarare än en välorganiserad terrororganisation och dess ledare. Unga muslimer, kanske inspirerade av Bin Ladin, genomför attentat som de tillskriver Al-Qaida och bin Ladin. Så, menar religionshistorikern Mattias Gardell, har bilden av bin Ladin skapats.

Och bin Ladin har nog inte så mycket emot den bilden. Han tillhör den elitistiska grenen av politisk islam. Hans gruppering hämtade kraft ur sin insats i kriget mot Sovjets ockupation av Afghanistan. Kunde vi besegra den ena supermakten kan vi också besegra den andra, menar han. Gardell visar att detta resonemang bottnar i en kraftig självöverskattning. De unga religiöst övertygade frihetskrigarna från många olika länder utgjorde en liten del av dem som slogs i Afghanistan. Men de rustades och utbildades militärt av USA, som de nu har vänt sina vapen mot.

Vid sidan av denna elitistiska riktning av politisk islam finns en evolutionär, som Gardell kallar folkhemsislam. Den arbetar på folkrörelsevis, driver sjukhus, socialvård och skolor i fattiga stadsdelar och engagerar sig i fackföreningar och syftar till ett socialt rättvist samhälle, demokrati och flerpartisystem.

Mycket förenar dessa båda riktningar. Deras rötter är besvikelsen över islams historiska nedgång som kulminerat under 1900-talet, då den muslimska världen åter koloniserades efter första världskrigets befrielse från det ottomanska riket. Eländet i den muslimska världen förklarades med att de politiska ledarna fjärmat sig från den ursprungliga islam. Den tendensen stärktes när Atatürk i Turkiet och senare Nasser i Egypten proklamerade sekulariserade regimer.

En av politiska islams ledande personer Muhammad Qutb, bland annat lärare åt bin Ladin i Jiddah i Saudiarabien, har förklarat att den skandinaviska socialdemokratin kommit närmare politisk islam än någon muslimsk stat.

Men Mubarakregimen i Egypten, där Muslimska brödraskapet är ett relativt framgångsrikt exempel på folkhemsislam, gör ingen skillnad mellan den del av politisk islam som är beredd att tillgripa våld för att nå sina politiska mål och den demokratiska. Den slår till med samma kraft mot all politisk opposition och anklagar den för terrorism.

Gardell påpekar att en viktig kraft i bin Ladins retorik är en antiimperialism som vinner sympati i stora delar av världen. Bin Ladins krav att USA ska lämna de muslimska länderna militärt, att de länderna ska få kontroll över sina egna naturtillgångar, dvs oljan, kan många icke-muslimer ställa upp på.

Mattias Gardell har skrivit en spännande och välkommen bok om politisk islam. Den går emot den gängse bilden, nidbilden, av islam och dess politiska roll. Han begränsar sig dock till den sunnimuslimska världen och berör inte alls den politiska utvecklingen i Iran.

Mer läsning

Annons