Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Preppern förbereder sig på det värsta

/
  • Podd 72 har fått sitt namn efter den regel som säger att alla ska vara så pass förberedda att vi klarar 72 timmar, utan stöd från myndigheter, i händelse av en kris.
  • Patrik Oksanen, till vardags ledarskribent i Mittmedia, står bakom den nya Podd 72, om prepping ur ett kulturellt, politiskt, och helt vardagligt perspektiv.

Intresset för prepping, alltså konsten att vara förberedd inför katastrofer, ökar i västvärlden. Preppern finns numera på många håll i populärkulturen och litteraturen. "Det handlar om att fånga vår tids känsla av oro över samhällets sårbarhet", menar Patrik Oksanen, som står bakom den nya Prepperpodden.

Annons

LYSSNA: Här hittar du första delen av Prepperpodden!

På vilket sätt är prepping och överlevnadskunskap en kulturfråga?

– Därför att det har utvecklat sig som en uttrycksform som kombinerar både djupt existensiella frågor om mig som individ men också vad det är att vara människa i interaktion med andra människor. Det är också ett slags praktisk överlevnadsfilosofi som svar på ett samhälle där vi mentalt avskaffat människans grundläggande behov och kunskaper om överlevnad samtidigt som allt fler medborgare inser att samhället har stora brister i kris och att man behöver ta eget ansvar.

Just nu syns en våg av berättelser om yttre hot och utsatthet i bokutgivningen. Hur tolkar du det?

– Vi ser det starkt också i film och med tv-serier som "The Walking Dead". Populärkulturen märker underströmmar och är ofta duktig på att fånga upp det som inte riktigt få tag plats i samhällsdebatten men som bubblar där under. Jag tolkar vågen som ett tecken på hur stort behovet.

En av intervjuerna som kommer att dyka upp i Podd72 är med Lars Wilderäng – en av Sveriges populäraste författare. Han skriver om hur invasioner. Varför tror du att Wilderängs böcker blivit så stora succéer?

– Wilderäng är en unik kombination av en svensk Tom Clancy och den som just fångar vår tids känsla av oro över samhällets sårbarhet på ett välpaketerat sätt.

Är hans riskscenario trovärdigt?

– I boken "Midvintermörker" är scenariot idag mycket trovärdigare än när boken kom ut. Den handlar om ett scenario där Ryssland besätter Gotland, en fråga som blivit allt mer omdiskuterat i svenska medier efter Krim. Wilderäng satte fingret stenhårt på svensk säkerhetspolitisk ömma punkt tidigt; det i praktiken oförsvarade Gotland och brister i svensk försvarsförmåga i kombination med att vi inte har ett Natomedlemskap i ryggen.

Men hans förra bok förekom ju zombier och utomjordingar…?

– Men det underliggande budskapet är hur skulle vårt samhälle klara av det stora teknikhaveriet. Tänk en värld där all elektronik slutar att fungera, vad blir konsekvenser och hur överlever vi? Här skildrar Wilderäng den mänskliga civilsationen, som vi känner den, och dess undergång på ett kusligt träffsäkert sätt som också pekar på många av de brister och dysfunktionaliteter vi har i vårt samhälles förmåga att hantera en stor kris.

Flera viktiga, epokgörande konstnärliga verk förknippas med olika kristillstånd: "Decamerone" från 1300-talet har pesten som omramning. Dante skrev sin "Divina Commedia" landsfördriven, med hot om att bli bränd på bål om han återvände. Sjostakovitj omskakande åttonde stråkkvartett sägs beskriva hur människan krossas av staten. Hur reflekterar du kring detta?

– Det bästa och det värsta har kommit ur människan i stora kriser. Att den upplevda undergången är ramverk även i den klassiska litteraturen visar på att egentligen så är kulturyttringar kring överlevnadsfrågor egentligen ingenting nytt, det är bara kontextualiseringen till den egna personen i vår tid som är det nya.

Du är en inflytelserik röst i den svenska försvardebatten, inte minst när det gäller relationerna till Ryssland. Vad är du själv mest rädd för?

– Det är flera saker som oroar mig över vårt samhälle. Hoten mot den liberala demokratin och välfärdssamhället hänger ihop på ett intrikat sätt där mordiska jihadister, högerextrema krafter och Rysslands agerande både i Syrien och på informationsarenan förstärker destabiliseringen av EU och vårt samhälle. För att citera förre talmannen Björn von Sydow (S), Rysslands politiska mål är att återställa ett inflytande som omfattar det gamla ryska imperiets gränser. Det innebär Baltikum, men även Finland och Polen. Den kraftiga militära upprustningen, kärnvapenretoriken och krigshetsen i ryska statliga medier är djupt oroande. Och som om det inte vore nog, vi har en fruktansvärd utmaning med klimatförändringarna att hantera. Samtidigt får vi inte glömma, vi lever i världshistoriens mest utvecklade och starka samhälle, och demokratier har en överlägsen resiliens över tid. Låt oss kombinera ansvarstagande med tillit.

Det låter som om du indirekt tycker att kulturdebattörerna borde intressera sig mer för den här sortens frågor?

– Ja, ska jag vara elak så är kulturdebattörerna helt otidsenliga. Många lever kvar i den officiella svenska Kallakrigsmyten om neutralitet, något vi inte varit på 20 år. Många kör en anti-Natoretorik med 70-talets antiimperialistiska slagord. Vi borde istället se att våra demokratiska frihetsvärden är under tryck från många olika håll, och ingen av dessa krafter vill vårt samhälle väl.

Men är det inte risk att du, i egenskap av ledarskribent med särskilt fokus på säkerhetsfrågor skapar ett motsvarande tunnelseende?

– Vi lever i en tid då säkerhetspolitiken snabbt placerat sig i debattens mittpunkt, om jag bidrar till tunnelseende eller ljus i tunneln är något lyssnare och läsare i slutändan får bedöma. Men jag vilar min gärning byggd på fakta och har ett perspektiv som i våra baltiska grannländer är mer mainstream än något annat. Podden syftar till att lyfta kunskap och föra ett kvalificerat samtal om vår tids stora frågor. 

Mer läsning

Annons