Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Raffinerat av Jörgensdotter

Crister Enander berörs och imponeras av Anna Jörgensdotters nya roman.

Annons

Bilderna äger en mäktig styrka. De växer fram, de förvandlas, får andra former och innebörder.

De kan få liv av något hon sett. En vacker äng. En flicka vid vägkanten. En blomma som tycks förvriden, felvuxen eller anslående vacker.

Men många av intrycken som tränger sig på stiger fram ur de hetsigt plågsamma mardrömmarna. Även vaken kan vardagen försvinna i ett töcken och få en ny skepnad. Hon är redan tidigt, som barn, rädd för att somna. Mardrömmarnas gestalter är hotfulla, men samtidigt betydelsefulla som om de bar på ett budskap som är nödvändigt att fånga. Ester Henning kan inte värja sig. Bilderna bemäktigar sig hennes medvetande. Genom att måla dem eller teckna av dem försöker hon att befria sig och kanske någon barmhärtig gång även förstå – för att bli fri.

I sin nya roman ”Drömmen om Ester” skildrar Anna Jörgensdotter skulptören och konstnären Ester Hennings (1887-1985) tragiska öde. Jörgensdotter varvar drömska associativa avsnitt med renodlat realistiska skildringar. Eller snarare förmår hon att förmedla känslor och förnimmelser genom ett språk med rötterna djupt ner i den realistiska traditionen. Och hon gör det med en blandning av detaljrikedom och vaga antydningar. Därigenom blir de suggestiva till den grad att de förmår ge ett hallucinatoriskt intryck.

Där röjer sig en påtagligt skicklig och alltmer förfaren författare. Hon skapar stigar som leder fram till en djupare förståelse av Hennings liv; öppnar hennes inre tankar och föreställningar – ger dem tydliga konturer.

Ester lever i ett dubbelt utanförskap – och måste kämpa för att ta sig fram, ta sig förbi alla samhälliga hinder – två förtryck som grymt nog följs av ett tredje, värre och farligare. Hon är kvinna som verkar i en trång värld där män härskar och ofta föraktar kvinnliga konstnärer. Hon är fattig bland de bemedlade; hon kommer från en familj i Ynghyttan, en av åtta syskon, och tvingas redan som tolvåring att bli piga i Mora. Och i Stockolm när hon försöker studera konst arbetar hon som barnpiga, som automatdiskerska vid Slussen. Hon får inget gratis – förutom sin begåvning. Den kan ingen ta ifrån henne. Sedan kommer sjukdomen, verkligheten förvrids, hon ser vad andra inte ser. Hot. Motstånd. En fientlig värld omger henne. Sinnestillståndet förvärras och Ester Henning tvingas tillbringa resten av sitt liv på olika sinnessjukhus: huvuddelen, åren 1932-1960, är hon inlåst på Beckomberga.

”Drömmer om Ester” är även på ett raffinerat, okonstlat sätt en roman om orättvisor, förtryck. Kvinnors utanförskap. Fattigdomens bojor. Föraktet för det avvikande. Jörgensdotter fångar det liksom i förbigående och därigenom blir det desto mer drabbande.

För att ge ett liv åt en större sanning ska det, som Jan Myrdal hävdar, gestaltas genom att vridas upp ett halvt varv i fiktion. Det är mer krävande och svårt, men det är exakt vad Jörgensdotter förmår att göra. Ester Henning kommer nära, hon andas, lever, lider, våndas; hon tänker, drömmer, får vanföreställningar. Hon blir begriplig, står tätt, tätt intill – det går att känna hennes lukt, höra hennes kvidande. Och alltid finns bilderna där; bilderna som ändå trots den outhärdliga tillvaron förmår att ge livet mening och innehåll. Inlåst, fördömd ger henne ändå fantasin en fläkt av frihet.

Mer läsning

Annons