Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rättstrygghet på samhällets villkor – inte den enskildes

/

BOK Krister Thelin: Sverige som rättstat. Timbro

Annons
Om domstolarnas hotade oavhängighet skrev jag redan för två år sedan en
artikel, i tidningen Medborgarrätt ( Nr 3, 2003 ) min egenskap av vice
ordförande i den svenska Medborgarrättsrörelsen, som har en annan inriktning
än de medborgarrättsrörelser som finns i utlandet, eftersom
\"välfärdslandet\" Sverige inte riktigt har samma grundläggande juridiska och
politiska problem som de många medborgarrättsrörelser som finns i
utvecklingsländerna.

I min artikel oroades jag över att de fyra krav som varje svensk medborgare
bör ha på rättsväsendet inte längre uppfylls. Sedan dess har det knappast
blivit bättre . Trots att både EG-rätten och Europakonventionen sedan 1995
ingår i den svenska lagstiftningen. Begångna brott beivras inte som sig bör.
Enskilda tvistemål samlas på hög utan att avgöras i tid. Tvister mot den
offentliga förvaltningen avgörs inte på ett korrekt sätt. Myndigheter och
politiker som sviker sina plikter åtalas inte.

Det var detta mardrömsscenario som två av Medborgarrättsrörelsen mest
inflyteserika styrelsledamöter regeringsrådet Gustaf Petrén och Sven H
Åsbrink varnade svenskarna för redan under 70-talet i skriften \"Försvara din
frihet\" (Medborgarrättsrörelsen, 1976) som i praktiken blivit verklighet.

Den socialdemokratiska regeringen har lyckats med sitt uppsåt att politisera
hela den dömande verksamheten. Svenska domstolar har blivit en
förvaltningsmyndighet. I dag dirigeras domstolarna med hjälp av lagarnas
politiska förarbeten, på samma sätt som skolväsendet och sjukvården styrs av
regeringen.

Det var med hjälp av 1975 års grundlag som regeringen till slut lyckades få
bort domstolarnas självständighet. Tidigare stod domstolarna utanför den
löpande statsförvaltningen. De kunde inte som i dag, med hjälp av
förarbeten, beordras av regeringsmakten att döma på ett visst sätt; De
skulle enbart döma efter lagarna.

Om Sverige som rättsstat har även Krister Thelin som är lagman i Skånska
Hovrätten och var statssekreterare i justitiedepartementet under den
borgerliga regeringen, skrivit en intressant bok, som borde rönt mycket
större uppmärksamhet, som är värd att värd att recensera: Den heter:
Sverige som rättsstat ( Timbro, 2001)

Själv är jag inte förvånad, att den judikalisering som genom EU-medlemskapet
borde vunnit större juridiska insteg i domstolarna och Sverige, inte heller
fått något allmänt mediegenomslag.

Krister Thelin menar att den passar helt enkelt inte in i den
konstitutionella mallen, där domstolarna inte är en statsmakt och politikens
primat helt dominerar bilden. Enligt återkommande undersökningar skiljer
sig journalisternas grundläggande värderingar markant från väljarkåren i
gemen, skriver Thelin.

En tredjedel av den svenska journalistkåren Sympatiserar med vänsterpartiet.
Andelen är alltså mer än dubbelt så stor inom skrået som bland dem man
tjänar, medan de moderata sympatisörerna är kraftigt underrepresenterade.
Sammantaget svarar vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister för
mer än två tredjedelar av journalistkåren.

Detta gäller också för företaget i allmän tjänst, dvs Sveriges Television.
Röd-grön är alltså den dominerande färgen hos den svenska journalistkåren,
och det vore naivt att tro att dessa värderingar inte får något genomslag i
det professionella arbetet. Inte så att svenska journalister går i något
slags partipolitiskt ledband. Tvärtom ser de sig nog som fria agenter i
förhållande till de partier de sympatiserar med.

Men i urval och nyanser slår säkert föreställningarna om \"kapitalets
fördärvlighet\" och \"marknadens\" och \"kommersialismens\" nedbrytande krafter
igenom skriver Thelin.
Värderingarna måste ju stå för något.

Kan rättsstatsbygget förbättras ? frågar Thelin. Han svarar själv ja på
frågan. För att detta skall kunna ske måste lagarna vara förutsägbara och
likformiga och pålagorna proportionella. Han menar att den mångåriga
socialistiska traditionen i Sverige och författningsreformen 1974 har lett
till att begreppet rättsstat getts alltför stora partipolitiska
associationer.

Den socialistiska synen ser inte behovet av lagar till skydd mot makt på
samma sätt som de borgerliga, dvs som uttryck för Rule of law.
Socialdemokraterna anser att staten är god. Majoriteten har rätt. Någon
egentlig motsättning mellan stat och samhälle föreligger inte. Det var
därför socialisterna inte ville behålla det gamla ämbetsmanna och
domstolsväsendet.

Det var därför som det återkommande borgerliga kravet på inkorperering av
Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna ( Europakonventionen) med svensk rätt, för
att göra den direkt tillämplig, avslogs regelmässigt av den socialistiska
riksdagsmajoriteten.

Det var först genom rättsprövningslagen 1989 som förbättrade möjligheten att
få artikel 6 med sitt krav på \"due Process\" respekterad. Ändringen var
minste möjliga och genomfördes utan större entusiasm hos de styrande,
skriver Krister Thelin.

Europakonventionen, som utarbetades inom Europarådets ram, undertecknades
redan den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953. Alla
Europarådets 21 medlemsstater har ratificerat konventionen Sverige den 11
januari 1952. Trots detta skulle det dröja ända fram till den 1 januari 1995
innan Europakonventionen inkorpererades i den svenska lagstiftningen. Det
var genom Sveriges medlemskap i EU tvingades landet att acceptera de
grundläggande rättsregler som finns i Europakonventionen.

Enkelt uttryckt innebär ett medlemskap i EU att man, så att säga, bakvägen
genom EG-rätten får Europakonventionens rättighetskatalog på köpet, skriver
Thelin.

Ökad kritik har också riktats mot den rättspostivismen och värdenihilismen
som förekommer i svenska domstolar. Kritikerna framhåller behovet av en
moralisk dimension i rättsskipningen och att den rättsliga argumentationen i
högre grad måste vara principkonsistent, där också värden som de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna måste beaktas mer regelmässigt.

Här innebär alltså inkorpereringen av Europakonventionens fri och
rättighetskatalog ett stort steg för de traditionella svenska juristerna som
sedan efterkrigstiden har fostrats i rättspositivismen, framhåller han.

Krister Thelin anser också och att det inte är någon överdrift att påstå att
den socialistiska ideologin, också i nuvarande socialdemokratisk tappning,
har liten respekt för enskilds äganderätt, utan snarare ser den som ett
utflöde av deet \"gemensamma goda\", vilket \"samhället\" genom politiska beslut
kan förfoga över.

I det närmaste konfiskatoriska skatter mot enskilda och företagare är med
denna utgångspunkt egentligen inte ett intrång i äganderätten, dvs något den
enskilde tvingas avstå ifrån till det allmänna, utan bara att \"samhället\"
utövar en högst legitim förfoganderätt över de egna resurserna. Med detta
synsätt blir det den enskilde får kvar efter skatt endast en gåva från stat
och kommun.

Något som vi kanske också borde vara tacksamma för?

Mer läsning

Annons