Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rökning som kulturhistoria

Annons
Smoke. A global history of smoking
Redigerad av Sander L. Gilman och Zhou Xun
Reaktion Books

Den 13 februari var det sex år sedan jag slutade röka. 25 år av fysiskt och mentalt beroende var till ända. Inget mer av avtrubbat luktsinne, morgonhosta, gula fingrar och omgivningens protester.
Finalen utspelade sig på Sundsvalls sjukhus där en sammanbiten kärlkirurg talade om att jag led av tilltagande cirkulationsrubbningar och för tidig åderförkalkning och därför riskerade fotamputation. Valet var enkelt: det var bara att fimpa för gott.
Men sådant ställer sig inte lika självklart för alla. Simone de Beauvoir berättar att när den åldrande Jean-Paul Sartre ställdes inför utsikten att få amputera tår, därefter fötter och slutligen ben om han inte gav upp rökningen, lär han har svarat att han skulle tänka på saken. (Klokare än Sartre det ni!)
Tobaken är utan tvekan en fruktansvärd last som skapar ett beroende som en icke-rökare aldrig kan ens komma i närheten av att begripa. Fångar i koncentrationsläger bytte sina magra brödransoner mot cigaretter, med uppenbar risk för påskyndad försvagning och svält. Enligt många undersökningar är nikotinberoendet mycket starkare än många andra droger, inkluderande tung narkotika.
Tobaksrökning berör de flesta av aspekter av samhällslivet och vår kultur. Könsperspektivet är helt uppenbart då rökning länge ansågs som en exklusivt manlig aktivitet. Georges Sand väckte på sin tid en skandalartad uppmärksamhet när hon uppträdde offentligt! med cigarr, och det är bevars inte mer än knappt 200 år sedan.
Klassaspekten är tydlig, rökare och gentleman anses under 1800-talet som helt synonyma. Oscar Wilde prisar rökningen (och då inte enbart av tobak) som något utsökt, onyttigt och befrämjande lättja, alla egenskaper som anstod en herre av bättre sort.
Tobakens amerikanska ursprung ger den en omedelbar koppling till kolonialismens historia, som i våra dagar tar sig det dubiösa uttrycket att tobaksbolagen försöker kringgå alla restriktioner i västvärlden genom massiva kampanjer i Tredje världen.
Cigaretter har utnyttjats i nationens och nationalismens tjänst. Senaste exemplet finns i Ryssland där man söker att ersätta sovjetiska märken som Sputnik och Sport (jajamensan!) med det något osannolika Peter den store. Det är ungefär som om man lanserade ett cigarettmärke som Gustav Vasa eller Gustav II Adolf i Sverige.
Omslaget till de nya ryska cigaretterna är fullt av nationell symbolik: en bild på den unge tsaren, den bysantinskt kejserliga örnen. För kapitalet står ett finskt företag, men det är nog bara logiskt. Tobakens roll i den politiska agitationen är obestridd. Kan man tänka sig den judiske kapitalisten och utsugaren i den nazistiska propagandan utan en fet cigarr? Hitler som var en renlevnadsmänniska avskydde rökning vad man nu kan dra för slutsatser av det.
Varningstexter på cigarettpaketen i Sverige är snart 30 år gamla, men motståndet mot rökning är lika gammalt som rökningen själv. Argumenten varierar, både för och emot. Redan i 1600-talets England ansågs rökning skadlig eftersom det skapade törst och ledde rökaren till krogen, där dryckenskap, moraliskt förfall och ogudaktighet lurade. Ett originellt argument för rökning i våra dagar yttrades av den brittiske hälsoministern som menade att cigaretter var en tröst för arbetarklassen.
Tobaken är på tillbakagång, åtminstone i vår del av världen. Inte desto mindre röker fortfarande 20 procent av Sveriges befolkning. Dessutom har man en obehaglig känsla av att rökning av andra substanser än tobak tvärtom har ökat.
För den som är intresserad av fenomenet, och vill få en rejäl dos kulturhistoria på köpet, rekommenderar jag en nyutkommen essäsamling "Smoke. A global history of smoking". En lång rad uppsatser behandlar ämnet tvärvetenskapligt ur alla möjliga aspekter, och som titeln antyder anläggs ett globalt perspektiv. Fascinerande läsning som kanske kan ge svar på frågan varför vi människor så lätt fastnar för och har så svårt att bli kvitt något som är så uppenbart skadligt för oss.

Mer läsning

Annons