Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Röstgymnastik

/

Skönsång, ja. Men minst lika viktigt kan det vara att våga sjunga fult ibland. De sju sångare som den här veckan övar romanssång på Schymberggården på Alnö får uppmaningar som kan bli rejäla utmaningar. Inför publik, dessutom.

Annons
Du sjunger så vackert. Kan du inte sjunga lite fult nu? Vågar du?
Operasångaren Olle Persson sitter i Schymberggården och gestikulerar. Sopranen Anna Hanning låter först tveksam till hans förslag, men:
Okej.
Och så tar hon sången om igen, nu utan vibrato och ja fulare. Olle Persson hoppar upp på scenen.
Bravo! Nu blir det mycket roligare, eftersom man undrar varför du sjunger sådär, och då börjar man lyssna.
Sången heter Winter, har ord av William Shakespeare och är tonsatt av den amerikanske kompositören Dominick Argento. Och musikens lätta tonspråk motsäger egentligen allt det som sägs i texten om kyla och väta, frusen mjölk, eländesvinter. Men om den som sjunger den tänker på vad hon sjunger kan det kanske bli en intressant spänning mellan musik och text. I alla fall bör man prova att sjunga den såhär, tycker Olle Persson.
Så bryter kursens andre lärare, Anders Olsson in. Han är litteraturvetare och lektor vid Mittuniversitetet och vet berätta att den här texten kommer ur en av Shakespeares pjäser.
Och han skrev ju för en publik som bestod av både överklass och de som fick ståplats eftersom de inte kunde betala för biljetterna. Så pjäserna innehöll både högstämd poesi och burleskerier.
Anna Hanning sjunger en bit igen, blir avbruten på nytt, med nya kommentarer. För varje gång använder hon kroppen mer och sången blir allt mer uttrycksfull.
Efter rungande applåder från den lilla publiken konstaterar Anders Olsson och Olle Persson att Annas sång fått dem att tänka på tv-programmet Helt hysteriskt. De är mycket nöjda.
Så är det nästa sångares tur. Olle Persson springer upp och ner på scenen, ropar, gestikulerar, dansar, tar tag i Michael Axelssons händer och hjälper honom upp på den högsta tonen och man både ser och hör hur Michael blir allt mer avslappnad i sin sång.
Masterclassformen är ett vanligt sätt för klassiska sångare att öva på. Den går ut på, att sångaren sjunger och får råd av en lärare inför publik, som ofta består av andra elever, men ibland också som på Schymberggården den här veckan av intresserad allmänhet.
Så jag är van, säger Anna Hanning när hon klivit ner från scenen och pustar ut i en trädgårdsstol på gräsmattan. Och det gör att man blir på alerten.
Anna Hanning är den enda av de sju sångarna som bor i trakten, nämligen Söråker. Hon har jobbat som frilansande sångerska i fyra år, bland annat i operauppsättningar i Säffle och Stockholm. Hon tycker det är en förmån att få arbea med en sångare som Olle Persson, som är på höjden av sin karriär, och har stor erfarenhet.
Att få sjunga fult var kul och nyttigt, säger hon.
I vår genre övar vi ju bara i att sjunga vackert annars. Den här sången har jag sjungit på ett helt annat sätt förut. Men jag tar till mig det Olle Persson sa och så får vi se hur jag gör den till slut.
För masterclassundervisningen handlar inte om att sångarna ska få ett facit, utan att lotsa dem till olika möjligheter, för att de så småningom ska hitta ett eget sätt att nalkas sångerna.
Det är sjätte året i rad som Schymberggården anordnar masterclassvecka för sångare, men i år är det första gången man samarbetar med Mittuniversitetet och Musik i Västernorrland och på det här viset fokuserar på texterna, berättar Margareta Carlman, vice ordförande i Schymbergstiftelsen, som ansvarar för administrationen kring kursen.
Man ska ju komma ihåg att tonsättningen i sig är en tolkning, säger Johan Fröst, pianist som lagt upp programmet för kursen och som också ackompanjerar sångarna vid masterclassen.
Olle Persson säger att han tycker det är lärorikt att samarbeta med en litteraturvetare.
Det är en draghjälp in i det viktiga, nämligen vad vi vill berätta. För det är det vi måste arbeta med. Musiken är så självklar. Tyvärr finns det ibland en tendens att vi sångare är alldeles för fixerade vid teknik. Men det räcker inte att sjunga vackert och se bra ut.
Vet man vad man sjunger hörs orden bättre också, menar han och de andra och berättar att de några gånger under veckans lopp också låtit sångarna läsa dikterna så som de en gång skrevs.
För det ser ju helt annorlunda ut när man ser dem i en bok än tillsammans med noter, säger Anders Olsson.
Sångarna har själva valt ett antal sånger att arbeta med under veckan, sammanlagt ett åttiotal som Anders Olsson, Olle Persson och Johan Fröst i förväg gått igenom för att kunna ackompanjera respektive kommentera.
Att masterclassen äger rum på Schymberggården ger en ytterligare dimension åt det hela.
Jag är koloratursopran precis som Hjördis Schymberg var, och sjunger samma repertoar. Så det är extra inspirerande att få var här och sjunga, säger Anna Hanning.
Fotnot: På lördag kväll ger sångeleverna konsert i GA-kyrkan tillsammans med Olle Persson och Johan Fröst.

Mer läsning

Annons