Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så blev människan människa

/

BOK Lasse Berg: Gryning över Kalahari. Hur människan blev människa Ordfront

Annons
Vad är en människa? Den vanligaste uppfattningen är att aggression och krig hör till den mänskliga tragikomedins rekvisita, men att djungelns lag ändå ersatts av civilisationens framåtskridande. Men kanske är det tvärtom, att människan är historiens snällaste apa. Det menar i alla fall författaren och resenären Lasse Berg. Han har bott länge i Afrika och i stora delar av världen, där han rapporterat från krig och krisdrabbade områden. Det är i mötet med bushfolken i Kalahari - de som inspirerat honom att söka människans mysterium - som han blivit övertygad om meningen med livet, både för egen del och för människan i stort. Vandringarna med san-folken i Botswana - som lever nära människans urtillstånd och vars genetiska rötter kan härledas 120 000 år bakåt - beskriver han som sina lyckligaste arbetsperioder. Trots kalahariöknens knapphet på föda har han aldrig mötts av annat än vänlighet hos bushfolken. Men har man, som han, också bott i Rwanda måste frågan om vad det är i människans natur som möjliggör ont och gott ändå ställas. Människan kan göras ond, men är hon också medfött ond?
I Bergs nya bok \"Gryning över Kalahari\", en fördomsfri och överraskande resa genom mänsklighetens utveckling, tar han avstamp i mötet med bushfolken. Han blickar upp mot Afrikas natthimmel, som Homo sapiens alltid har gjort, och känner att han kommit hem. Utgångspunkten för hans sökande efter vår sanna natur är alltså det Afrika som forskare numera är överens om är allas vårt urhem. Där skildes vi från aporna.
Nya fynd har hela tiden flyttat tillbaka tiden för den moderna människans utveckling. Mycket av det som vi för bara ett par årtionden visste var sant har visat sig vara fel och borta är darwinismens föreställning om det naturliga urvalet som enda drivkraft i utvecklingen.
Författaren reser runt i världen och intervjuar framstående forskare. Berhane Asfaws (som arbetar med frågan hur och när Homo sapiens uppstod) Donald Johanson (Lucys upptäckare) Frans de Waal, Steven Pinker och Elaine Morgan (som skrev \"Kvinnans nedkomst\" i polemik med sina manliga kollegor Konrad Lorentz och Desmond Morris och menade att människan blev tvåbent under en period som vattendjur). Han vill ha svar på om det finns en religiös gen, varför vi talar, går upprätta och bildar parförhållanden.
Efter eoner av samlarkultur börjar människan odla spannmål och de första tecknen på jordbruk finns noterade för 9 800 år sedan. Ingen evolution sker om det inte ger fördelar i varje led, påpekar Berg, men med bonden får vi också det första klassamhället. Här hamnade vi på fel kurs, enligt honom, för människan är inte skapad att leva i hierarkier och vårt nutida sätt att leva är inte i längden hållbart. Vi är skapade för att vara snälla, ta det lugnt och lyssna på musik.
Inget annat djur kan hålla takten till musik och dansen kom före språket. Utvecklingen mot rytmkänsla tros ha kommit på Homo erectus tid och varit helt avgörande för människans överlevnad. Dansen och transen är ett sätt att komma i kontakt med andevärlden och kanske början på en tidig religion. Och varför jämförs människans sanna natur med schimpansens krigståg och underdåniga honor? Var urmänniskan så aggressiv?
Upptäckten av bonobon i början av 1900-talet har ställt de flesta vedertagna sanningar på huvudet. Bonobon visade sig vara känslig, pratsam, mycket social och solidarisk. De främsta honorna dominerar och delar ut maten och de löser konflikter med sex, inte aggressivitet. Det som förbryllade forskarna var apans anmärkningsvärda upptagenhet av sex. Ställningar och kombinationer är slående människolika och det handlar inte i första hand om fortplantning. Infanticid (barnamord) förekommer inte heller, vilket är vanligt hos schimpanser och bergsgorillor.
Evolutionen har utformat tre nära besläktade högre primater och enligt primatologen Frans de Waal är bonobon den apa som mest liknar den moderna människan.
Det är oavbrutet fängslande att följa Lasse Berg i människans fotspår. Mycket har gått fel sedan mänsklighetens gryning - vi äter fel mat (vi är inte gjorda för restaurangmat och hamburgare) och vi arbetar för mycket. San-folket arbetar bara några timmar om dagen och njuter sedan av livet, precis som urmänniskan tros ha gjort. Men kan man av detta dra slutsatsen att vi är skapade för att vara snälla och helst ligga vid stranden och äta skaldjur , som författaren gör? Vad var det som hände när människan lämnade samlartillvaron och började tämja djur? Var det intelligens och medvetande som drev henne att förenkla livet, eller \"bara\" evolutionen som med nödvändighet rullade på? Måste inte mänskligheten reduceras kraftigt om lyckomöjligheterna endast är beroende av ett enkelt liv?
Frågetecknen är förstås många men Lasse Berg väcker en längtan och ett hopp om att en annan utveckling är möjlig och han gör det med humor och stor vetenskaplig underbyggnad.


Mer läsning

Annons