Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samspelta fyra händer

/

Annons
Gustav Adolfs-kyrkan, Sundsvall.
JM-duo: Jeanette Wong och Michael Linné, piano.

\"Vi tränger ihop oss framför pianot och spelar med fyra händer i f-moll, två kuskar på samma ekipage, det ser en aning löjligt ut\", skriver poeten Tomas Tranströmer i \"Schubertiana\". Att spela fyrhändigt är också något av det mest roande två pianister kan ta sig till. En gång var det så man lärde känna orkester- och operarepertoaren. Flera av dessa transkriptioner är dessutom riktigt intelligenta lösningar som blir till fascinerande verk i sig själva.
Onsdagens fyrhändiga musikstund i Gustav Adolfs-kyrkan med Jeanette Wong och Michael Linné bjöd på samspelt pianospel. Med särskilt beröm för deras balanserade och kontrastrika program. Duon hittar ofta något spännande ur den notskatt som ligger ohörd.
Kvällen började med några melodier ur Georges Bizets opera \"Carmen\" i ett verkningsfullt arrangemang av Zhanneta Metallidi. Duon spelade med friskt humör, och utmärkt fraskänsla. Särskilt övertygande blev de rörligare exemplen, som \"Chanson bohémienne\"; för övrigt den melodi som pianots trollkarl Vladimir Horowitz baserade sina Carmenvariationer på.
Vid sidan av pianoverken rymde programmet också några vokala inslag. Jeanette Wongs mezzo har en spröd karaktär. Tre sånger på mandarin var charmerande att höra. Två sånger av Samuel Barber textades väl, men behöver mer kraft och dramatik för att komma helt till sin rätt.
Claude Debussys tidiga \"Petite suite\" var ett av kvällens originalverk. Claude Debussys tidiga \"Petite suite\" var ett av kvällens originalverk. Det är ett betagande stycke, mer melodiskt än klangligt orienterat. Återigen en mycket samspelt tolkning, där de tre danssatserna klingade på ett passande rörligt och elegant vis. I den inledande \"En bateau\" fanns en tilltalande klanglig mjukhet. Spelet hade dock mått väl av en tydligare framåtrörelse.
Konserten fick sin avslutning med en ny bekantskap för undertecknad: rysk cirkusmusik, skriven så sent som 1994. Valerij Gavrilins \"Sketcher\" har ett uppfodrande rytmiskt driv och en djärvt extrovert karaktär som närmast för tankarna till 1920-talet och George Antheils tokroliga \"Ballet mécanique\". Mycket tilltalande spel, med gott om energi.
Som extranummer spelades den andra av Griegs \"Norska danser\". Lite mer snabbfotad än man ofta hör den, men också ett av kvällens friast gestaltade, mest personliga framföranden.

Mer läsning

Annons