Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sånger i våra hjärtan

Det var rubriken för kvällens konsert i Sundsvalls kammarmusikfestivals regi och i samarbete med Schymbergsgården. Flyttad från Kyrkans hus till GA-kyrkan.

Annons

En mig närstående släkting har sagt till mig flera gånger: ”Du är ju så positiv hela tiden. Du måste vara kritisk också”. Inte så lätt när alla konserter är så bra. Denna var inget undantag. Kanske hade det varit bättre akustik i Kyrkans hus och några av de som hamnade bakom pelare hade tveklöst sett bättre, men med så skickliga musikanter spelade det inte så stor roll.

Anders Olsson, som borde haft en mygga i stället för mick på stativ när jag nu ska vara lite kritisk, var presentatör och berättade små delikata anekdoter mellan de olika sångerna. Han berättade att Malla Silverstolpe var mycket förtjust i Adolf Fredrik Lindblad och så fick vi höra lite ur hennes dagbok. ”Bara ord för er, men vänta bara tills ni får höra Olle sjunga” sa Anders, och visst blev även vi förtjusta. Olle Persson artikulerade så tydligt i Skjutsgossen på hemväg. Och han sjunger med hela kroppen och rör sig över scenen så även de bakom pelarna kan se honom. Fantstiskt pianoackompanjemang av Johan Fröst. Det är han som håller i tömmarna och det går verkligen undan.

Sedan berättar Anders i förtroende för oss att Lars Wiwallius var både en lögnare, förbrytare och taskspelare. Men det var verkligen passion i hans texter som Sigurd von Kock tonsatt.

Från vänster Johan Fröst,  Anders Olsson och Olle Persson. Foto: Anna-Maria Nilsson.

Erik Axel Karlfeldt var väldigt populär under sin levnad och vi fick njuta av tre tonsatta dikter. Två av Peterson Berger och en av Bo Nilsson. Han är inte bara tekniskt virtuos Johan, han spelar också så innerligt vackert och det är roligt att se hur Olle är engagerad i alla mellan- och slutspel. Det är ett fantastiskt samspel mellan solist och pianist. Sången En längtan för längtans skull känns väldigt aktuell. Här sjunger Olle om någon som kommer till ett okänt folk som talar ett okänt språk och om längtan i bröstet. Längtan på egen hand, en längtan för längtans skull.

Anders säger vid ett tillfälle ”utan pianist blir det mycket mindre, nästan ingenting”. Och det är så riktigt, men han visar också vid ett tillfälle, hur texten nästan får ny betydelse när den bara läses, i en sång man känner väl. I Spaniens månsken av Birger Sjöberg fick vi ett sådant exempel. Ingen sång, inget piano. Bara texten. Den låg Anders nära efter att han nyss varit i Spanien.

Olle har en både mjuk och kraftfull stämma som kom till sin rätt i Frödings En hög visa. Det var kvällens favorit för honom själv berättade han när jag försökte framtvinga en sådan.Senare följde Det är vackrast när det skymmer av Pär Lagerkvist. Den är tillägnad Hjördis Schymberg.

Så fint att avsluta kvällen med Evert Taubes Sommar natt. Vad vore livet utan sång och dans? Kom, låt oss fara i blomdoft, ljus och toner hän till drömmars land.Fast sedan applåderade vi så ihärdigt så vi fick ett magnifikt extranummer: Till havs.Anders lovade oss en kväll med hänförelse, förälskelse, natur och passion. Han höll sitt löfte.

Mer läsning

Annons