Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sära på ideell och ekonomisk upphovsrätt

/
  • Mårbacka - kulturinstitution som vunnit på förlängning av den ekonomiska upphovsrätten.

Berthold Brechts ungdomsverk från 1918, Baal, fick nyligen framföras vid ett enda tillfälle sedan många år tillbaka – den 17 maj 2015.

Annons

Den 14 augusti 2026 har Brecht varit död I 70 år. Senast då blir det åter möjligt att framföra verket.

Det finns en lagstiftning om upphovsrätt, som är praktiskt taget likartad I ett stort antal kulturländer. Sedan några decennier är arvtagarna till upphovsman till litterärt verk innehavare av upphovsrätten till detta verk I 70 år efter upphovsmannens död. Tidigare gällde motsvarande upphovsrätt I 50 år efter upphovsmannens död.

Lagstiftare i Sverige och i andra länder har – möjligen av ren aningslöshet – skapat en juxtaposition mellan tiden för ekonomisk upphovsrätt och för ideell upphovsrätt. Den senare handlar om rätten att motsätta sig till exempel dramaturgiska modifieringar (genom omflyttning i rum och tid, införandet av anakronismer etcetera). I ett uppenbart fall har en upphovsrättshavare begagnat sig av sin rättighet genom att helt enkelt föreskriva publiceringsförbud. I samband med andra världskrigets slut tillerkändes delstaten Bayern (i den tyska förbundsrepubliken) upphovsrätten till Hitlers verk, bland annat "Mein Kampf". Här har sedan viktig kunskapsspridning blockerats av ett publiceringsförbud, som nyligen upphörde.

I fallet Baal är det Brechts nu 89-åriga dotter, Barbara Brecht-Schall, som motsätter sig att verket framförs. Inom kulturvärlden är detta något som allmänt beklagas. Lagen står dock på hennes sida.

Ekonomisk upphovsrätt ger möjlighet att få royalties, så länge som upphovsrätten gäller. Troligen räddades ett av våra viktiga kulturarv från förskingring eller förvanskning, när tiden efter upphovsmannens död förlängdes från 50 år till 70 år: Mårbackastiftelsen, som förvaltar bland annat Selma Lagerlöfs Mårbacka, var testamentariskt förordnad att träda in som författarens arvtagare. För stiftelsen var förlängningen av rättighetstiden en mycket välkommen hjälp. Låt oss nu hoppas att hela utvecklingen av besöksnäringen har blivit sådan att verksamheten klarar sig utan fortsatta royalties! Det borde vara en viktig uppgift för våra kulturpolitiker att fundera över om den ekonomiska upphovsrätten sträcker sig över tillräckligt lång tid.

Litteratur, dramatik och musik har ofta berikats av omtolkningar i olika hög grad. På allra senaste tid har det skrivits mycket om Leopold Blooms odyssévandring i Dublin. Romanen Ulysses av James Joyce innebar att romankonsten hade fått löpa linan ut i en utveckling i riktning mot vardagstrivialiseringar, som brutit mot en tidigare romantradition.

Konstnärligt undermåliga omtolkningar har givetvis förekommit, men dessa har ju aldrig utplånat eller på andra sätt förstört originalet. Manuskript och tolkningstradition till Cyrano de Bergerac finns kvar, trots att dramaturg/regissör en gång gjorde en sådan omtolkning att Jarl Kulle inte stod ut med att spela huvudrollen.

Tiden för den ideella upphovsrätten borde kunna vara betydligt kortare än för den ekonomiska. Det kan finnas skäl att ha skydd mot känslolösa förvanskningar, när upphovsmannens minne hos de anhöriga ännu inte hunnit förblekna. Redan 50 år skulle i detta fall tyckas vara en alltför lång tid. Då blir 70 år klart för mycket.

Det borde alltså vara dags att avskaffa juxtapositionen mellan tiden för ekonomisk och tiden för ideell upphovsrätt. Därefter kan de båda tidslängderna bestämmas var för sig utifrån överväganden om rimlighet.

Mer läsning

Annons