Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista konserten som chefdirigent

I åtta år har han varit en stor del av orkesterns tillvaro - och av dess klangprofil. Men i går gjorde Christopher Warren-Green sin sista konsert som chefdirigent för Sundsvalls Kammarorkester. Nu går han vidare till andra orkestrar och även till musikaliska uppdrag för det brittiska kungahuset.

Annons
Det finns tillfällen då en orkester strålar av kraft och spelglädje. När det tycks finnas en förälskelse mellan musiker och dirigent, som inte bara är synbar utan i högsta grad hörbar.
Så har Christopher Warren-Greens möten med Sundsvalls Kammarorkester varit.
Han har sådan utstrålning att han har förmåga att inge den där spänningen i luften, säger orkesterns hornist Maria Granberg.
För en orkester som arbetar lite isolerat i en medelstor stad i Norrland är det extra värdefullt att få influenser utifrån, inte minst från det enorma flödet i en musikmetropol som London. Christopher Warren-Green började som underbarn på violin och soloviolinist innan han blev dirigent. Nu gästar han regelbundet inte bara Londons stora orkestrar utan lika mycket USA:s och resten av världens.
Elitensemblen London Chamber Orchestra är hans skötebarn, men numera upptar också Megaron, en internationell orkester med säte i Aten, mycket av hans tid.
Det är sorgligt att han slutar. Han har lärt oss mycket, framför allt i fråga om musikaliska tolkningar, och han har också jobbat mycket med klang. Men det är också roligt att Christian Lindberg kommer i stället. Christopher ger två eller tre tillsägelser om samma sak, sedan lämnar han åt oss att lösa problemen. Men Christian ger sig aldrig. Han har en oerhörd energi, säger Maria Granberg.
Av kammarorkesterns 15-åriga liv har Christopher Warren-Green funnits där i åtta år, först som förste gästdirigent och de senaste fyra åren som chefdirigent. Helt naturligt har han präglat orkestern klangligt såväl som repertoarmässigt. Och han tycker att han uppnått det han ville.
Vi har gått från kammarmusikrepertoaren till att spela större musik. I dag kan vi repetera in ett konsertprogram på två dagar i stället för på fyra. Och jag tror jag har ändrat stråkklangen väldigt mycket. Jag har fått många vänner och jag har lärt mig mycket om nordisk musik, säger han.
Ingen schism ligger bakom det faktum att han slutar. Men efter några år är det nyttigt för både orkestern och dirigenten att gå vidare, menar han. Och redan 2006 kommer han tillbaka som gästdirigent.
För en månad sedan ledde och organiserade han musiken vid prins Charles bröllop. Att Christopher Warren-Green och prinsen är goda vänner sedan ett kvartssekel tillbaka är ingen hemlighet längre, och i den närmaste framtiden stundar fler åtaganden vid hovet.
Både Charles och Camilla älskar klassisk musik och Cristopher Warren-Green kan berätta om en födelsedagskonsert för Camilla som han själv ledde och lät Charles dirigera Wagners Siegfried-idyll.
Nu har vi fått Camilla som kunglig beskyddare av London Chamber Orchestra. Det är väldigt roligt och en stor fördel när det gäller att skaffa sponsorer, säger han.
I höst tar världstrombonisten och multimusikanten Christian Lindberg över som chefdirigent. Om Warren-Green förkroppsligar erfarenhet och elegans får han en skojfrisk och energisk efterträdare som orkestern hoppas ska ta den med på såväl turnéer som skivinspelningar.
Och om Maria Granberg får som hon vill kan det bli en och annan riktig skämtkonsert i bästa Hoffnung-anda.

Mer läsning

Annons