Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skaparglädjens alla äventyr – Kicki Jeschke ställer ut på Textilarkivet i Sollefteå

/

Kanske är det färgerna. Kanske är det de liksom modellerade formerna som bygger bilderna. Kanske är det linjespelet, med doft av glasmålning, jugend och fornnordisk ornamentik.
I alla händelser är det ett verkligt äventyr att kliva in i Kicki Jeschkes textila bildvärld.

Annons

Det finns något omedelbart tilltalande i Kicki Jeschkes verk. Världen går i sagoboksfärger, allt från björkskogar som formligen brinner av höst till sobra kompositioner i ockra och umbra.

På en av de större textilerna sitter de tre nornorna – Urd, Skuld och Verdandi – med människolivets gyllene tråd i händerna; en spinner, en mäter och en klipper av. Händerna, redskapen, den ringlande guldtråden och ansiktena – präglade av ett stort lugn och en stoisk koncentration på den grannlaga uppgiften – svävar fritt, som en liten blinkning åt Klimt, i en välkomponerad värld av abstrakta former i milda jordtoner.

Eller de höstligt brinnande björkskogarna, kringgärdade av svarta ornament, ett formspråk som uppvisar släktskap med exempelvis de 2500 år gamla tatueringarna på den sibiriska isdrottningen som hittades i Altai. I den eviga skogen är människan endast en halvgenomskinlig skugga, en passerande vind, en tillfällig aktör i den stora berättelse som är naturens.

Kicki Jeschke är bosatt i Ånge och har arbetat med textil i många år. Utbildad på Otte Skölds målarskola i Stockholm och konstakademien i Wien tillbringade hon några år i Paris, Falun och till sist Sundsvall och Ånge där hon blev kvar. Hon har tecknat för tv, vävt gobelänger, sytt bårtäcken till kyrkor – men framför allt har hon gjort textila applikationer både i monumentala format för offentliga rum och i mindre skala för privata hem.

– Jag tycker mycket om att arbeta i textil, jag känner att jag kan uttrycka mig på ett bra sätt, säger hon.

– Hur man kan använda de olika tygbitarnas strukturer och färger är så intressant. Jag börjar med en målad förlaga, fast det är inte alltid den blir en applikation – det är mycket som stannar på skisstadiet.

Tygbit för tygbit, nyans för nyans, i alla tänkbara material och kvalitéer, växer bilderna fram. Det är ett tålamodsprövande arbete där de textila pusselbitarna fogas samman med millimeterprecision; resultatet blir en skaparglädjens estetik, spänstig och underfundig, en fest i färg och form som intar hela Textilarkivet.

Husen – i pärmen med fotografier kan man hitta många – vrids i närmast gymnastiska perspektiv; övervinklade pop-up-bilder av faluröda idyller, hopstaplade stadsmiljöer eller sönderbombade hem. Men här finns alltid hopp, alltid en dröm – fiskstimmet som simmar ut genom den öppna dörren, katterna som smyger runt i ruinerna, fröet som precis skickat ut ett par blyga blad och en rottråd.

Katterna, ja. Huskatten Moritz är med i mer än ett verk; han tassar tyst mellan bilderna, sittande, liggande, iakttagande, avvaktande, rofyllt spinnande, skildrad med den omedelbara och reservationslösa kärlek som bara en kattälskare kan uppbringa.

Utställningen har förstås sina svackor; det är inte alltid intressant och man blir inte alltid stående begeistrad. Men det är helt enkelt omöjligt att motstå denna överväldigande skaparglädje och denna förtjusande värld som är Kicki Jeschkes alldeles egna.

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Krönikor av Katarina Östholm:

Landsbygden behöver inga bidrag – det är städerna som är problemet

Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra vackra lögner

Dödsstöten för landsbygden – om det brutna kontraktet mellan stad och land

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsministe

Mer läsning

Annons