Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slitstark bok klär av människan hennes uppblåsthet

/
  • Massflykten från London är en av de starkast skildrade scenerna i boken. I originalversionen är det dock hästdroskor och fötter som är fortskaffningsmedlen.

Annons
Världarnas krig (nyutgåva)
H G Wells
Albert Bonniers förlag

Alla genrer har sina källsprång. Liksom Tolkien öppnade vägen för fantasyn är Herbert George Wells bok Världarnas krig, först utgiven 1898, den berättelse som startade hela störtfloden av science fiction.
Boken har givits ut, filmats och dramatiserats flera gånger. Det var den som i Orson Welles radioversion 1938 skrämde slag på USA; då många amerikaner verkligen trodde att världsrymden anföll. Och nu är det på nytt dags för storfilm i regi av effektmästaren Steven Spielberg.
Hur kan denna berättelse vara så slitstark? Till formen bryter den helt mot vår tids mantra, som hävdar att allt som ska väcka känslor och intresse måste förmedlas via identifikation med bokens personer. Här berättar huvudpersonen i jagform sin historia rakt, rapporterande och ibland rätt torrt. De flesta av bokens personer har inte ens namn, än mindre karaktärer.
Ändå lyckas Wells, till stor del genom sitt otroliga sinne för detaljer, ge förståelse för massflyktens och samhällsupplösningens mekanismer. När han låter Marsinvånarna slå till med sina cylinderfarkoster, krigsmaskiner och värmestrålar klär han av jordmänniskan hela hennes uppblåsthet. Utan behov av vare sig identifikation eller personifiering.
Han visar hur lite det behövs för att rasera det samhälle människan förlitar sig blint på och yvs över att ha skapat. Hur äganderätt, turordning och rang - som vi lägger så mycket möda på - plötsligt inte betyder något. Hur lätt höga värden som civilisation, humanism och hänsyn flagnar av och blottar primitiv egoism.
Men han visar också att när inga domstolar, poliser och försäkringar kan hjälpa oss blir kvalitéerna hos oss själva och våra medmänniskor avgörande. Krisen är inte en tid för de bekväma, hållningslösa, fåfänga och gnälliga; de som bara vill synas i flocken eller kräver utan att offra. Kristider skär bort det låga men förädlar det goda i människan.
Wells var den förste som väckte tanken att jorden kanske inte är ensam om att hysa liv. Hans bok har kallats profetisk. Men till det yttre har han inte prickat in så många rätt. Hans fascination för mekanik och maskiner hör 1800-talet till, liksom vissa anatomiska idéer som att hjärnan endast var säte för intelligensen, inte känslan.
Det fina är att förutsägelserna ryms i sammanhang där Wells knappast medvetet kan ha placerat dem. Det totala kriget fanns inte i hans tid men väl i vår. När han placerar människan i bytesdjurets roll ger han näring åt den moderna vegetarianismen. När han låter enkla bakterier, inte hjältemodiga människor, slutgiltigt besegra inkräktarna gör han ett inlägg i vår debatt om överdriven hygien.
De många bottnarna gör Världarnas krig till en samtidsskildring med tidlösheten som grund. Att Marsmänniskan numera är avskaffad gör inte saken sämre. Ju mer kunskaperna ökar om hur världsalltet verkligen är beskaffat, desto mer blir boken en påminnelse om hur ovanlig och dyrbar vår jord är med sin fantastiska förmåga att hysa liv.
Dyrbar, men också sårbar. Och attraktiv. Om det nu är så att vi inte är ensamma.

Mer läsning

Annons