Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slumpmässigheten som föder naturen

/
  • Pensel är det minsta James Bates använder för att få färgen på plats. Hans färgsprakande och överflödande målningar skapas i flera lager och platta ytor växlar med tjocka färglager.
  • James Bates målningar har inga titlar, men av denna får man gärna associationer av näckrosdamm och blomsterfält.

Galleri Stadsbacken, Baldersvägen 28
Måleri av James Bates
28 januari - 12 februari

Annons

James Bates, utbildad i Liverpool, vid Royal College of Art i London och vid Konsthögskolan i Stockholm, är numera bosatt i Örebro. I många år verkade han som skulptör, men nu är det måleriet som upptar honom och han hittar hela tiden på nya tekniker för att frambringa sina färgsprakande, detaljrika bilder.

Penseln är det han använder minst för att få färgen på plats. I stället stänker han ut den med snurrande karuselliknande verktyg, låter färgindränkt moppar rita upp stammar och strån eller trycker den på plats med svampar, tyg och sin egen kropp. Han bullar upp tjocka, grova lager där avskrapade färgkorn från andra verk blir fyllnadsmassa. Han kokar egen färg av vax, harts och pigment, och eftersom den inte riktigt torkar kan han skrapa av den och få en nästan genomskinlig yta.

Han kan fortsätta i åratal och lägga på lager efter lager av färg, och sedan skrapar eller borrar han fram underliggande färger, ibland ända ner till pannåns trä. Och ur all denna teknik och slumpmässighet föds - romantik och harmoni. När alla processerna har arbetat färdigt är det naturen som stiger fram: ett abstrakt landskap, en blomsteräng, en skogsdunge. Kaos har blivit kosmos.

I alla dessa linjer, färger och stänk, ur all denna visuella frenesi gestaltar sig - till exempel - en dunkel skogsdunge med stora ljusgula växter i förgrunden eller en gulrosa vårblomsteräng framför unga, färgstarka träd och gamla, svarta och knotiga; allt mot en vårsky som kokar av färgskiftningar. Ur ett stort vintermotiv växer släta stammar fram mot dunkla berg, och skrapmönster tecknar is och vatten. Blottat trä och en slät vit yta blir en fridfullt flytande vinterå med rödsprakande skog intill.

En flödande blomsteräng i alla tänkbara färger rymmer mjukt rosa buskar, som ovanligt frodig tibast; ur ett flammande bål stiger dunkla gestalter. En spökskog, en multnande urskog med vindlande växtlighetsmurar, lyser av gulgrön mossa och vit lav. Och en bild blir, vänd på ena ledden, ett gammalt sagoträd som svämmar över mångfärgad grönska, på den andra en avståndsbild av en stad på en slätt med vägar som löper samman genom en mångfärgad natur.

Bilderna är så fulla av information att man måste ta in dem långsamt. Men ju fler detaljer, ju fler färger och ju tätare mönster, desto mer harmoniska, spännande och livsbejakande känns de, desto mer sätter de igång fantasin och desto gladare blir man av att titta på dem. Och trots all denna tekniska rörelse, allt som stänker, virvlar och söker, finns naturens stillhet i dem.

Det är förunderligt att naturen blir resultatet av ett så fritt skapande. Är det alltid så, att den liksom åstadkommer sig själv? Men så är det förstås inte. Bakom allt detta finns ju också konstnärshanden, som väljer, styr och - inte minst - bestämmer när det är färdigt.

Vernissage hålls i dag 12.00. Galleriet är öppet fredag - söndag 12 - 16.

Annons