Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Småstadslivs framgångsrecept: "Det handlar om dialekten"

/
  • Christian Wallin och Christer Johansson är männen bakom dialektpratande Stånk-Tommy, Agneta Patrull och Ingemar bland andra i Småstadsliv.
  • Bred dialekt och verkliga, om än lite skruvade personer från landsbygden är framgångsreceptet bakom Småstadsliv. Här Stånk-Tommy från scenshowen.

Det började redan 2007. Två barndomskompisar i Alfta filmade sketcher om ett gäng bykaraktärer som de la upp på Youtube. Succén kom nästan med en gång.

Annons

Småstadsliv har blivit ett begrepp. Efter de första nätklippen om Alftaprofilerna Stånk-Tommy, Agneta Patrull, Johanna, Ingemar och Kenta med flera, har det även hunnit bli sju filmer som säljer som smör och flera slutsålda turnéer som når allt längre bort från Hälsingland.

LÄS MER: Unga om hälsingemålet

Upphovsmännen, Christer Johansson och Christian Wallin, står själva lite undrande inför den otroliga publikframgången. Föreställningarna, som kretsar kring varghatare, arga bilmekaniker, karltrötta städerskor och omogna hårdrocksälskare i 35-årsåldern slår an en sträng hos personer som annars inte besöker teatern särskilt ofta.

– Det handlar om dialekten. Utan den breda hälsingedialekten skulle Småstadsliv inte vara den succé den blivit, konstaterar Christer Johansson, som numera har ett heltidsjobb med att skriva manus och administrera Småstadslivs olika kanaler ut till publiken.

Men det var inte bestämt från början att de skulle prata dialekt.

– När jag i efterhand hörde de första klippen från Småstadslivsfilmerna så tänkte jag: men du, vilken bred dialekt vi pratar. Det bestämde vi aldrig att vi skulle göra, men så har tanterna och farbröderna låtit under hela min uppväxt, säger Christian Wallin.

LÄS ÄVEN: Mamma brukade aldrig kurka

Det är ett helt skådespelargäng som agerar på scenen, men med det breda Alftamålet är det ändå Christers och Christians karaktärer av skilda kön som sätter prägeln.

Ett tag fanns planer att texta filmerna för att de skulle bli begripliga i Stockholm och Skåne, men det har inte behövts. Det räcker att de öppnar munnen och börjar prata för att folk ska börja skratta.

– När vi spelar här i Alfta är det inte samma sak. Då är det karaktärerna och skämten som räknas, vi får inga skratt för dialekten, för så pratar ju alla, konstaterar Christian Wallin.

LÄS MER: Hon gjorde succé med sånger på mål

Dialekten skapar igenkänning och humor i Gävle, såväl som i Sundsvall och Östersund och ännu längre norrut. Nu har även Norge upptäckt Småstadsliv.

– De här karaktärerna finns egentligen överallt, kanske speciellt norrut, säger Christer Johansson.

Bred dialekt förknippas framför allt med revyer och farser. Man brer på lite bonnigt och publiken skrattar. Så är det också med Småstadslivs gestalter, som i många fall är direkt hämtade från bekantskapskretsen i Alfta. Karaktärerna är lite vilsna i vardagens händelser och hamnar i en del märkliga situationer.

LÄS MER: Här är favoritorden på dialekt

Det är inte direkt några sofistikerade föreställningar som lockar till analys på en kultursida, men skratten dånar i publikhavet och någonstans når också den värme som omfamnar dessa bykarikatyrer fram till kritikerna. Kvinnorna, som Agneta Patrull och Johanna, är slagfärdiga och vinner poäng på tröga karlars bekostnad.

Just nu befinner sig Småstadsliv i Sundsvall med sin utsålda julshow och senare i december är det dags för Gävle. Härnösand och Östersund har tidigare nåtts av Småstadslivsgänget och en vårturné väntar.

Varför dessa städer, med universitet och högskola och med en stor andel akademiker bland den ordinarie teaterpubliken?

– Det är nog inte dessa som kommer till oss. I stället är det folk från byarna runt omkring som packar picnic-korgen och far in till stan. Det konstiga är att det är hela familjer, från fem-åringen till mormor, och alla skrattar lika mycket.

Bland en del ungdomar har Småstadsliv blivit kult, och även i Alfta hörs skolelever som försöker härma repliker ur showen. Det har blivit coolt att prata dialekt, även om allt färre ungdomar behärskar det breda målet.

KRÖNIKA: Där sitter han och bara duger

Mer läsning