Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snickars: Ni skapar ett förakt för medieforskningen

/

Pelle Snickars svarar på kritiken från de fem medieforskarna som menar att
hans inlägg i mediedebatten
är okunnigt.

Annons

Läs de fem forskarnas inlägg här.

Alla som använder Spotify kan logga in på spotify-yearinmusic.com. Själv lyssnade jag under 2014 på 19 570 minuter musik – alla mina låtar är loggade, genrer, artister, vilken apparat jag lyssnade med, vilket land jag befann mig. You name it. I alla digitala medier skapas idag sådan data per automatik. Denna data upprättas genom mediekonsumtionen som sådan. Statistiken är alltså inte en sorts latent variabel som regleras (och styrs) genom att ställa en intervjufråga. Den handlar inte om egenuppskattat medieumgänge – utan om ett faktiskt sådant.

Mina professorskollegor menar emellertid att maskiner inte ger någon solid grund för vår kunskap om människors användning av medier. För maskiner kan man inte att lita på. Kunskap kan forskare bara få genom att observera eller tala med användarna. Jag delar inte den uppfattningen. Och det gör heller inte stora delar av den svenska mediebranschen. Att analysera medier – i mediet – är dock mycket svårt. Inom akademin handlar det om färdigheter som hum-samforskare ofta inte har. I regel krävs samarbeten, antingen med bransch eller programmerare. Ett nytt digitalt medielandskap (nåja), kräver därför nya forskningskompetenser med fokus på digitala metoder. Här släpar medieforskningen efter. Ett exempel: för en vecka sedan satt jag på Norges forskningsråd i en kommitté som granskade ansökningar med fokus på studier av digitaliseringens effekter på kultur- och mediesektorn i Norge. Av 19 stora ansökningar innehöll en enda nya metoder. 95 procent av ansökningarna baserades på analoga metoder; det var intervjuer, fokusgrupper och surveyundersökningar för hela slanten. Och utlysningen handlade alltså om digitaliseringens effekter.

Jag sägs vara okunnig om svensk medieforskning, detta eftersom jag bara ser medieforskning, mediepolitik och mediebransch genom digitala glasögon. Ja – såväl politik, bransch och den samtidsorienterade medieforskningen blir faktiskt närmast obsolet om den inte gör det. Att forskningen bör vara fri är en sak. Att ett forskningsämne som medie- och kommunikationsvetenskap blir negligerat (och understundom närmast föraktat) av stora delar av den bransch man studerar är en annan. I en tid när hum-samforskning är forskningspolitiskt ifrågasatt kan det inte vara en rimlig hållning.

Pelle Snickars, professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora vid Umeå universitet.

Här finns ett inlägg från Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola: Löst tyckande i stället för fakta

Mer läsning

Annons