Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SS-fruarna från Sverige: Med uppdrag att föda åt Hitler

/
  • Alice från Gävle blev tysk SS-hustru 1943. Bilden är hämtad från hennes nazityska pass, förvarad hos Riksarkivet i Stockholm.
  • Alice från Gävle, fotograferad av svenska myndigheter under kriget. När hennes SS-man stupat ville hon återvända hem till Sverige.
  • I National Archives mikrofilmsarkiv finns spår efter 23 svenskor som alla ville föda barn åt Hitler.
  • National archives i Maryland, utanför Washington DC. Här finns uppgifter om 218 500 SS-fruar, varav två från Gävleborg.
  • SS-hustrun Margit från Gävle.

De reste från hela världen för att gifta sig med tyska SS-män. Kvinnornas uppdrag var att säkra nazismens framtid genom en babyboom. Författaren Christoph Andersson har grävt fram två Gävlekvinnors öden – och ser parallellerna mellan Nazityskland och Islamiska staten.

Annons

Den 6 juli 1938 styrde Margit Lahrson sina steg mot Norra Kungsgatan i Gävle. Hon var 30 år gammal, född i Skåne, men uppvuxen i Gävle. Hennes hår var mörkblont, ögonen bruna och ansiktet runt. Till yrket var hon sekreterare, utbildad på handelsgymnasiet. Kanske såg hon sig diskret om innan hon slank in genom porten till nummer 13.

Här låg privatläkaren Carl Nordgrens mottagning. Hos honom skulle hon genomgå sitt livs kanske viktigaste undersökning. Han började med att väga och mäta henne.

"163 centimeter, 68,1 kilo", noterade Nordgren.

Sedan började han undersöka hennes underliv. Syftet var att ta reda på hur många barn hon skulle kunna föda åt Tysklands Führer, Adolf Hitler.

Spåren efter Margit Lahrson hittar jag i National Archives i Maryland, USA. Här finns mikrofilmer av gamla registerkort och akter, med uppgifter om 218 500 kvinnor. Merparten var tyskor, men jag hittar även uppgifter om amerikanskor, holländskor, norskor – och 23 svenskor, varav två från Gävleborg.

Alla ville gifta sig med Hitlers SS-män. Men varje giftermål var en statsangelägenhet. Nazitysklands existens skulle säkras genom höga födelsetal. Det var därför Margit Lahrson halvlåg i en gynekologstol hos Nordgren. Han hade fått detaljerade anvisningar om hur hon skulle undersöka henne. Närmare bestämt från Rasse- und Siedlungshauptamt, RUSHA, i Berlin.

Det var en nazitysk rasmyndighet, underställd högste polis- och SS-chefen Heinrich Himmler. Dess uppgift var att tillstyrka eller avslå giftermål med SS-män. Alla former av ärftliga sjukdomar diskvalificerade från giftermål. Likaså om judar fanns i släkten.

”Jag vill att alla i SS tjänst bildar rasrena och sunda tyska familjer. Därför ska tillkommande kvinnor svara mot högsta krav vad gäller utseende, hälsa och arvsanlag”, hette det i en order från Himmler, daterad den 18 maj 1937.

I ett brev till RUSHA försäkrade Margit Lahrson att hon uppfyllde alla Himmlers krav.

”Jag var hittills aldrig sjuk”, skrev hon.

Hennes mål var att gifta sig med SS-man numer 17328, Hermann Eiling, medlem i Hitlers naziparti sedan 1927. Han var knuten till SS:s egen säkerhetstjänst SD, specialiserad på att förfölja judar och politiskt oliktänkande.

I hans akt i Maryland läser jag att han var "målmedveten, självsäker och energisk". Sedermera kom han att arbeta direkt under Adolf Hitler i Berlin, dekorerad med Nazistpartiets trohetsmedalj i guld.

Hermann Eiling sågs som väl lämpad att avla många ariska barn, förutsatt att hans fästmö var nationalsocialistiskt sinnad och villig att bli tysk medborgare.

I sitt protokoll från undersökningen noterade doktor Nordgren att Margit Lahrsons muskulatur var väl duglig för återkommande graviditeter. På frågan om hon lämpade sig till fortplantning skrev han "ja".

Besöket hos läkaren avslutades med att hon fick resultaten i ett förseglat kuvert. Det skulle hon skicka oöppnat till RUSHA, tillsamman med foton på sig själv i olika poser. Ibland tittade självaste Heinrich Himmler på bilderna. Men hans gillande eller ogillande hängde också på vad som stod i kyrkböckerna. I Margit Lahrsons fall krävde RUSHA att Svenska kyrkan i Gävle skulle göra en släktutredning, från 1600-talet och framåt.

Men Himmlers medarbetare blev inte nöjda. Resultatet visade sig att Margit Lahrsons föräldrar i Skåne hade adopterat bort henne, tre år gammal, till fosterföräldrar i Gävle, med följd att hennes bakgrund var oklar.

Samtidigt var RUSHA i stort behov föderskor. Tanken var att Nazityskland skulle bestå i minst tusen år. Tillförseln av ariska barn skulle inte bara säkra statens långsiktiga existens, utan även fylla på behovet av unga SS-soldater, jämte nya föderskor. Till sist sa RUSHA ändå ja, men med villkoret att Margit Lahrson måste låta sig utbildas hos nazityska Riksmödratjänsten. Där skulle hon få lära sig att bli en god SS-hustru. I oktober 1939 födde hon sitt första barn åt Führern.

Bland mikrofilmerna i Maryland hittar jag även spåren efter en annan Gävlekvinna, Alice Johannesen.

”Runt ansikte, 161 cm lång, oval ansiktsform, rak näsa, mörblont hår och ljusbruna ögon”, står det om henne.

Hon finns också omnämnd i den svenska säkerhetspolisens gamla akter, förvarade hos Riksarkivet i Stockholm. Under en period misstänktes hon nämligen vara nazitysk spion, med följd att alla hennes brev öppnades och familjens telefonsamtal avlyssnades. Enligt ett av samtalen ville hon att hennes föräldrar skulle peka ut judar i familjens umgängeskrets.

I mars 1943, 27 år gammal, gifte hon sig med SS-mannen Karl-Heinz Burweg. Men redan i december samma år dog maken i strid. I dylika fall brukade RUSHA para ihop SS-änkor med andra SS-män. Allt för att hon skulle börja föda barn.

Kanske förstod Alice Burweg-Johannesen vad som väntade. Barnlös återvände hon till Sverige och bad att åter få bli svensk medborgare. Men hon valde att glida undan, när utlänningskommissionen, motsvarigheten till dagens Migrationsverk, frågade ut henne om tiden i Nazityskland.

Visserligen hade hennes man varit med i Hitlers naziparti, men "någon aktiv insats i partiet hade han aldrig gjort". Själv sa hon sig inte heller ha sysslat med politik, trots att uppgiften som SS-hustru i hög grad var politisk.

Ungefär likadant gjorde Margit Eiling-Lahrson. Även hon återvände hem, när hennes Hermann stupat i slutstriden kring Hitlers bunker. Varken hon eller hennes make hade varit politiskt verksamma i Nazityskland, hette det nu.

Utav de 23 svenskor som gift sig med SS-män dog eller försvann över hälften under kriget. Bara tio återvände till Sverige, ibland tillsammans med sina SS-män.

På den vägen ska en tysk läkare och SS-man ha fått en tjänst vid Frösö mentalsjukhus, enligt akter hos Riksarkivet. Biljetten dit var hans småländska hustru, som fött Führern flera barn.

Under åren 1938–39 hade SS-mannen arbetat vid ett tyskt mentalsjukhus och utfört olika "vetenskapliga experiment", enligt vad hustrun uppgett för utlänningskommissionen. Senare blev alla patienterna mördade av SS. Mannens roll i morden klarlades aldrig. Kommissionen missade att låta utreda saken. På 1950-talet blev han svensk medborgare.

Frågan är om historien upprepas idag, över 70 år senare. Efter nazityskt mönster försöker Islamiska staten, IS, skaffa sig föderskor från Sverige och övriga världen. Gemensamt för kvinnorna, då som nu, är attraktionen för krigare i svart. Kanske skulle SS-akterna i Maryland kunna hjälpa oss att bättre förstå mekanismen bakom rekryteringen av föderskor, med målet att stoppa den. Men också att vara långt ifrågasättande, när möjliga krigsförbrytare söker en fristad i Sverige.

Fotnot: Av hänsyn till efterlevande är namnen på kvinnorna ändrade.

Mer läsning

Annons