Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stiftets orgelmetod går på export

Förr trodde man att bara vuxna duktiga pianister med smidiga fötter kunde spela kyrkorgel.
Men nu lär sig allt fler barn i Härnösands stift att spela orgel. Det där med att använda händer och fötter var för sig är ju en smal sak i en ålder när hjärnan är helt intriktad på att lära.
Och nu vill resten av landet veta hur barnen gör.

Annons
Den japanska musikpedagogen Suzuki har filosofin att alla kan lära sig spela.
I hans metoder väntar man med notläsning och börjar med att spela enkla melodier på gehör. Sma barn får sällskap av en förälder som också lär sig - och kan stötta när det ska övas hemma.
För ett par decennier sedan tillämpades Suzukis metod mest på violin. Sedan överfördes den till flera instrument, och när svenska Gunilla Rönnberg fick tag i den tillämpade hon tankarna på kyrkorgel - det mest vuxna instrumentet av alla.
Men med specialsnickrade klossar att lägga på pedalerna kan också en femåring spela med fötterna. Att händer och fötter gör olika saker är inget problem - det gör man ju hela tiden i den åldern. Och nog är det häftigt med ett instrument som är större än den egna lekstugan och som kan låta jättemycket.
William Larsson är snart elva år, sjunger i gosskör i Sundsvall och älskar musik. På onsdag ska han och några andra elever till Anne- Lise Lindberg Sjödin, Suzukipedagog och kantor i Indal/Liden/Sättna/Holm, ge konsert i Sättna kyrka.
Han har spelat på gehör sedan han var liten och jag tyckte det var en bra idé att prova det här, säger mamma Ann-Louise.
Wlliam spelar en orientalisk melodi i högerhanden. Vänsterhanden och fötterna står för det kamelvaggande ackompanjemanget. Sången heter Chant Arabe, arabisk sång.
När William ska lära sig en ny sång visar Anne-Lise honom först vilka ackordtoner han ska spela. När han kan dem lägger hon på en sjungen melodi med text om att leka och skoja. Därpå får han spela den också, och pauser och rytm lyssnas in i stället för att läsas ur notblad.
Men spelandets hantverk kommer man inte ifrån. William får träna mycket på att lyfta handleden på rätt ställe, så att hans handrörelser ska bli smidiga.
Hemma på den lilla orgel familjen hyrt av kyrkan har han tagit ut Bachs "Nu grönskar det" och fått hjälp av sin förre lärare, Kent Lundqvist i Timrå, som är en av de kyrkomusiker som engagerat sig i Suzukimetoden.
Den spelar han upp och får hjälp med att registrera om orgeln inför varje ny vers, så att den till slut sjunger med sina ljusaste jubelstämmor. När spelkompisen Hilda Knollenburg dyker upp övar de en fotduett. William spelar Lilla snigel och Hilda något åt Köp-varm-korv-hållet på pedalerna. Och det låter utmärkt tillsammans.
Liksom hela Svenska kyrkan kämpar Härnösands stift mot kantorsbrist. Men här har man inte bara sökt Suzukipedagoger för att utbilda nästa organistgeneration. Anne-Lise Lindberg Sjödin har också dragit igång grupper av kyrkomusiker som träffas ett par gånger om året för att fortbildas och inspireras. Många kyrkomusiker har undervisning i tjänsten men har mest lärt sig den klassiska skolan., men de har mest lärt sig undervisa enligt den klassiska skolan. Sammanlagt är ett tiotal kyrkomusiker engagerade, och ett 50-tal elever är igång enligt Suzukis tankar.
Nu har omvärlden också börjat intresserat sig för sättet att sprida orgelintresset i ringar, där barnen är slutmålet. Från Karlstads, Växjö, Lunds och Kalmar stift vill man komma på besök - eller få förevisande besök härifrån.
Den här metoden finns ju inte i etablerade böcker, säger Anne- Lise Lindberg Sjödin.
I dagarna examineras ett par av hennes gruppdeltagare till fullfjädrade Suzukipedagoger. Ett orgelläger för elever i augusti är redan fulltecknat - med deltagare från hela landet. Härnösandsmetoden går på export.
Och under tiden spelar William, Hilda och de andra vidare. Hilda har redan siktet inställt på att få spela på en jättestor orgel i England då hon blir stor. Och då ska Anne-Lise få komma och lyssna.

Mer läsning

Annons