Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stillsamt måleri som övergick i färgexplosioner

Det var formen och färgen som betydde något för målaren Alf Lindberg. Motivet i sig hade ett underordnat intresse.
I en retrospektiv utställning visar Waldemarsudde ett hundratal verk från ett konstnärskap som räknas som ett av 1900-talets viktigaste.

Annons
Alf Lindberg var född 1905 i Göteborg där han verkade i hela sitt liv. Som elev på Valands målarskola hörde han i sin tidiga ungdom till koloristernas krets. Bland andra Inge Schiöler och Åke Göransson gick samtidigt på skolan.
Själv ville Alf Lindberg inte räkna sig till Göteborgskoloristerna, en gruppering som han genom hela livet hade ett komplicerat förhållande till. Hans måleri efter debuten på 1930-talet har en dovare ton och stramare karaktär än deras.
"Jag vill nog tro att jag är kolorist", sade han ändå till mig en gång sent i livet, berättar Björn Axlund som ställde ut Alf Lindbergs sena måleri på Galleri Axlund i Stockholm knappt två år före Lindbergs död 1990.
Björn Axlund besökte konstnären åtskilliga gånger i hans enkla ateljé på Sten Sturegatan i Göteborg där han in i det sista var verksam.
Den var som en bunker, mycket anspråkslöst. Han tejpade upp dukarna direkt på betongmuren och stänkte färgen direkt på dem. Innan impulsen hann tona bort började han bearbeta duken med största intensitet.
Björn Axlund beskriver Alf Lindberg som en något splittrad karaktär. Isolerad, men oerhört initierad i samtidskonsten.
Han pendlade mellan osäkerhet om sitt konstnärskap och en övertygelse om att han var mycket begåvad. Mellan de där motpolerna uppstod ett sorts kraftfält som drev honom framåt.
Någon riktig respons från den konstintresserade allmänheten fick aldrig Alf Lindberg. Han har kallats målarnas målare och särskilt hans senare måleri mötte uppskattning hos yngre kollegor.
Under 80-talet blir han mer sig själv, mindre hämmad. Bilderna blir allt färgstarkare och mer dramatiska. Han gör sina påståenden om världen på ett mycket öppnare sätt, säger Waldemarsuddes överintendent Hans Henrik Brummer.
Alf Lindbergs måleri från de sista åren har beskrivits som en explosion och som ett senkommet ungdomsuppror. Motiven berör i allt högre grad existentiella frågor. Han skildrar människans ensamhet och hennes möten med naturen, han målar också religiösa motiv som "Korsfästelsen" från 1980.
Paul Cezannes och Karl Isaksson var tidiga inspirationskällor som han också höll fast vid under det formbyggande valörmåleri han ägnade sig åt under 40- och 50-talen.
Kanske var hans sista decennium ändå hans mest intressanta. När han lämnat det stillsamma och låter färgen drypa och materialet få ett eget liv i sina skildringar av människans isolering, säger Hans Henrik Brummer.
Utställningen Alf Lindberg pågår mellan den 23 april och 26 juni. (PM)

Mer läsning

Annons