Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvall kan få Sveriges främsta teaterkvarter

/
  • Teaterkvarteret i dag. Till vänster Sundsvalls Teater, bredvid den Godtemplarhuset som har sin front mot Bankgatan och framför dem trädgården. Den gamla bilhallen, som debattören föreslår ska lämna plats åt en medelstor scen, och det röda Philipsonhuset ligger utanför bilden till höger.

En satsning i teaterkvarteret vid Köpmangatan gjuter nytt liv i Stenstaden och främjar både kultur och handel. Här finns möjlighet att utveckla den anrika atmosfären i Teatern från 1894 och inrätta teatergrill och lunchföreställningar i Godtemplarhuset.
Lägg därtill en helt ny scenbyggnad av högsta arkitektoniska klass i hörnet mot Nybrogatan och lokaler för prisade Stenstans Berättarteater i Lillgården, så finns chansen att skapa Sveriges främsta teaterkvarter, skriver Nils-Johan Tjärnlund, vetenskapsjournalist och författare.

Annons

Jag har i en tidigare debattartikel berört viktiga faktorer för Stenstadens framtid, däribland även en satsning på teaterkvarteret. När nu detta blivit en aktuell politisk fråga har jag anmodats att mer detaljerat beskriva en vision för just detta kvarter.

Sundsvallsborna förstår alltmer vilket värdefullt kulturarv Stenstaden utgör, en miljö som få andra städer i Norden kan visa upp. Vi har en stadskärna som präglas av ett europeiskt kulturarv med trådar tillbaka till renässansens Italien och därigenom också till antikens Grekland och Rom.

Inte minst den anrika Sundsvalls Teater från 1894 är ett exempel på det. Entrén mot Esplanaden fick prägeln av ett renässanspalats i Rom eller Florens. Att träda in i den välbevarade salongen i rött, vitt och guld är som att göra en tidsresa. Ljuskronornas sken, takmålningar och den magnifika ridån skapar en förväntansfull stämning.

Många städer skulle vara gröna av avund för att ha tillgång till en sådan byggnad med en atmosfär som inte kan efterhärmas – den sitter i väggarna. Till Sundsvall förlades ofta premiärerna för landsorten och på scenen har stått en mängd av Sveriges största skådespelare. Men vad skulle ha hänt om ett nytt kulturhus som Kräftan hade byggts? En storslagen salong i malpåse med flagnande guld, spindelväv i ljuskronorna och damm på de historiska tiljorna.

I stället finns nu chansen att rusta upp det attraktiva kulturarvet och samtidigt skapa ny kultur och nya funktioner i hela kvarteret. Den gamla teatern är förstås juvelen i kronan med sin sekelskiftessalong och sin historia. Det är ingen tvekan om att detta är en miljö där man för all framtid kommer att njuta av att se klassiker som Shakespeare, Molière, Tjechov och Strindberg, även om jag med varm hand överlåter åt teatermänniskor att bestämma repertoar.

Det intilliggande Godtemplarhuset som nu är till salu är kvarterets hjärta. Denna yppiga jugendbyggnad från 1906 är en vacker fondbyggnad mot Bankgatan och skulle i restaurerat skick kunna inrymma en mindre scen för exempelvis lunchteater, konferenslokal och en trevlig restaurang, en teatergrill. Dessutom garderob, toaletter och liknande nödvändiga biutrymmen.

För tio år sedan fanns planer på att bygga ett nytt scenhus i kvarteret och offra den kulturhistoriskt intressanta Lillgården genom rivning. Lillgården uppfördes som Sundsvalls första barndaghem år 1894. Idén med barnkrubbor var att ordna tillsyn för barnen under dagtid, så att deras mödrar kunde få möjlighet att arbeta inom den växande handeln och industrin.

Lillgården är Sveriges äldst bevarade barnkrubba och berättar alltså en speciell historia om kvinnors och barns villkor, och om grunden till vårt ekonomiska välstånd. Huset är dessutom ritat av den framstående arkitekten Gustaf Hermansson, som också ritat bland annat GA-kyrkan, flickskolan (numera Kyrkans Hus) och Granska huset. Kan vi utifrån denna kunskap verkligen med gott samvete riva en sådan byggnad?

Jag ser i stället att Lillgården restaureras och får inrymma den prisbelönta Stenstans Berättarteater. Denna ensemble av amatörer ger nytt liv åt färgstarka personer ur Sundsvalls historia och vänder sig med kunskap och entusiasm till publik i alla åldrar, inte minst barn och ungdomar. Det är en teaterform som har framtiden för sig med en outtömlig potential och med hela staden som spelplats – bara fantasin och improvisationsförmågan sätter gränser! Det vore också spännande och inspirerande om professionella och amatörer kan finnas i samma kvarter.

Runt Lillgården kan trädgården med bersåer återskapas och ge ytterligare en välbehövlig grön lunga till stadskärnan med uteservering på sommaren – tänk vad trevligt för såväl vuxna som barn att kunna sitta och dricka något svalkande i en lummig och grönskande berså mitt i staden.

Att rädda och rusta upp Lillgården ska inte tolkas som att inget nytt får byggas i Stenstaden eller att kulturarvet ska bromsa utvecklingen. Som jag ser det är tvärtom bevarandet av kulturarvet ett sätt att gynna Sundsvalls utveckling. En investering i Stenstadens historia är vår framtid, eftersom de historiska byggnaderna är vår särart och merparten håller dessutom osedvanligt hög klass. Utmaningen blir därför att inrymma nya funktioner och när något nytt byggs se till att den nutida arkitekturen håller motsvarande eleganta nivå vad gäller form och material.

Som teaterkvarterets clou hoppas jag på en sådan märkesbyggnad av nutida framstående arkitektur. Det är ett scenhus med plats för 400-500 åskådare bredvid Godtemplarhuset i hörnet mot Nybrogatan-Köpmangatan. Där finns nu en äldre bilhall med bland annat inredningsbutik. Även detta hus har ett visst kulturhistoriskt värde, men det är en envåningsbyggnad utan påkostad arkitektur och har en provisorisk karaktär med sitt framträdande läge mot Köpmangatan. Jag skulle trots mitt stora historiska intresse inte ligga sömnlös om nätterna om denna byggnad revs för att bereda plats för ett nytt scenhus i 3-4 våningar.

Scenhuset behöver endast innehålla scen och salong. Det skapar en effektiv arkitektur och utnyttjar tomten maximalt. Entrén sker i stället via det intilliggande Godtemplarhuset, som blir kvarterets välkomnande foajé. Den nya scenen utrustas med bästa tänkbara teknik för ljus och ljud och kan användas för alla tänkbara konstformer: teater, musik, dans, performance med mera. Här kan man ta emot gästspel från både andra delar av Sverige och från utlandet. På taket skulle kunna ordnas en terrasservering med utsikt över staden.

All administration, loger, verkstäder, förråd med mera inryms i det före detta Philipson-huset vid Norra Järnvägsgatan, som gränsar direkt till det nya scenhuset. Denna stilrena funkisbyggnad från 1939 är numera rödmålad, men jag hoppas den återfår sin ljusa ursprungskulör. Denna kan också om behov finns byggas ut med en viss volym mot väster, men inte så att den stör Lillgården och den gamla Teatern.

Slutligen kan man glasa över kvarterets innergård för att skapa en trivsam yta för mingel i samband med föreställningar. Gården kan också innehålla en utställning som berättar om intressanta kulturpersonligheter i Sundsvalls historia, som feministen Frida Stéenhoff, arbetardiktaren Karl Östman, Norrlandsskildraren Olof Högberg, nobelpristagaren Klas Pontus Arnoldson, schlagerkompositören Kai Gullmar, operasångerskan Hjördis Schymberg, Sundsvallsförfattaren Lars Ahlin och många fler.

Kvarteret Kassören kan bli Sveriges främsta teaterkvarter med sin blandning av gammalt och nytt och en oerhörd tillgång för hela regionen. Genom att värna kulturarvet blir Sundsvall en förebild för andra städer – samtidigt får vi tillgång till nytt kulturskapande som är av vikt för Sundsvallsborna, men också för att locka fler människor att flytta hit och för att ungdomar ska tycka att Sundsvall är en attraktiv stad.

Mer läsning

Annons