Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvall saknar sinne för att ge det historiska lyftet

/

Tidigare inlägg: 4/4, 5/5 samt 12/5.

Annons

Svante Junker kämpar för att ingången till Kulturmagasinet ska av alla besökare uppfattas som ett torg och dessutom Lars Ahlins eget. Det måste vara dömt att misslyckas såvida inte sekreteraren själv ställer sig utanför och visar vägen. Entrén döptes om jag minns rätt så i samband med att den politiska fadäsen att torgföra Olof Palme som Sundsvallsbo blev ett bedrövligt bestående faktum. När inte ens alliansens korta tid togs i akt att ändra på status, lär rättvisan få vänta. Ett torg i Havanna skulle Olof inte haft något emot men Sundsvall skulle han säkert grinat brett åt.

Vad Curt Bladh och jag menar är att Sundsvall som stad nästan helt saknar sinne för liksom rent reellt statyer och platser som ger staden en smula historiskt lyft. Två statyer av Gustav II Adolf grundaren på Torget och Fale den unge, stadens egen mytiske Arn-gestalt, på kyrktunet i Skön är allt. Utgrävningen av Högom skedde med privata pengar. Reliefen av Karl Östman, nu bofast och bortgömd bland en rad skyltlösa konstverk i Badhusparken, är andra exempel. På Skönsmon lever faktiskt en rad av bygdens män kvar i de gamla gatunamnen, annars glömska. Jantelagen, säger Curt och jag håller med. Här ska ingen vara hjälte i sin egen stad. Här lever och glöms de med namn och blir namnlösa.

Mer läsning

Annons