Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvallsminne: Nytorgets kreativa kaos

Ännu ett Sundsvallsminne som kommer i boken "Den dolda staden".

Annons

Plats: Nytorget 2 Tid: 80:tal

Klassrum behöver inte vara fula och grå. Under min gymnasietid hade jag den stora turen att få tillbringa dagarna på Nytorget 2. Våningen högst upp i huset hade plats för en linje som var unik på 80-talet: Reklam och dekoration. 

Jag var 15 år och hade kreativa drömmar, samt längtade bort från lilla Kramfors. Utbudet av spännande linjer var tämligen torftigt då. I Nacksta hyrde jag ett litet rum och på cykel letade jag upp min nya skola. Lite häpen klev jag in i det fina trapphuset med vackra golv och färgade glasfönster. 

Våra klassrum var slitna men vackra med höga tak och stora rymliga ytor. Vi fick lära oss skylttexta med platta penslar och plakatfärg, det skars i kartong och skyltades i våra alldeles egna små skyltfönster. I lilla måleriet fanns en apparat som kunde skära ut tredimensionella bokstäver och figurer i frigolit. Med en varm järntråd skar den ut, doften var vedervärdig och säkert svagt dödlig.

Efter två härliga år var jag inte beredd att lämna huset. Lösningen fanns en våning ner, där höll konst- och miljöskolan till. Jag sökte och kom in. Lokalerna där var ännu vackrare med träboaseringar och stora färgade kakelugnar. Dem vanvårdade vi nog med våra färger och kladdiga terpentinburkar på kakelugnshyllorna. 

I den största salen stod alla stafflier. Där gick våra unika härliga lärare runt och kommenterade våra alster. En av dem var konstnären Hans-Erik Öberg, han sa ofta samma sak till oss alla: – Friska på lite mer! Sundsvall var uppfriskande och spännande, punken hade fått sitt genombrott och det kokade av musikliv. Men det som förförde mig mest var alla de vackra husen. 

Miljön på Nytorget var unik och blev mig kär med sitt härliga kreativa kaos. I dag har våningarna blivit tömda och privata. Säkert välvårdade och fina men så mycket mindre livfulla än då, helt enkelt lite tristare. Ungefär som jag själv. Men om jag blundar kan jag förnimma precis hur det var.

Mer läsning

Annons