Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenska Serieakademin 40 år

/
  • En stor del av den dåtida serieparnassen på en gruppbild vid  seriekongressen i Helsingborg 1985. För nyfikna kan meddelas att tvåa  från vänster i övre raden syns Spirous skapare André Franquin, i  mitten, med solglasögon, Lee Falk, mannen bakom Fantomen och  Mandrake. Som överkurs kan meddelas att längst till höger står  Stålmannens ena upphovsman Jerry Siegel med sin fru Joanne, på 30- talet förebild för Stålmannens och Clark Kents kärlek Lois Lane.
  • En historisk bild. Galleristen Bo Karlsson och Sture  Hegerfors framför en av utställningsskärmarna på Galleri Karlsson,  världsvant rökande cigarett.

I höst firar Svenska Serieakademin sitt 40-årsjubileum. Detta kommer kanske som en överraskning för somliga, andra kanske förvånas över att det över huvud taget finns en akademi för tecknade serier. När den grundades var det kulturella etablissemanget inte bara förvånat, det var mången förment rättänkande som rent av blev förbannad.

Annons
I december 1965 anordnade Sture Hegerfors och galleristen Bo Karlsson en utställning av originalteckningar av svenska och utländska serietecknare, Seriernas fantastiska värld, på Galleri Karlsson i Stockholm. Det var en manifestation som inte enbart sågs med blida ögon. På den tiden stod inte de tecknade serierna högt i kurs hos tongivande kulturpersonligheter, lärare, psykologer och, inte minst, bibliotekarier. Både i USA och i Sverige hade det givits ut böcker, där de tecknade serierna ansågs ligga bakom snart sagt allt elände i världen, från självmord till ungdomskriminalitet. Att i det klimatet ställa ut serieoriginal för att visa att det trots allt fanns en hel del gott att peka på i seriernas värld krävde en försvarlig portion mod. Utställningen väckte stort uppseende och man beslöt att gå ett steg vidare och bilda en intresseförening för tecknade serier. Det blev Svenska Serieakademin, med, efter högt föredöme, 18 ledamöter. Sture Hegerfors blev president och är så än. Det bestämdes att ledamöterna inte nödvändigtvis måste sitta på livstid. I stället statuerades att de som inte visat tillräckligt intresse skulle kunna ombedjas att avgå. Och de som tröttnade på serier och/eller akademin gavs möjlighet att frivilligt utträda kanske något för storebror Svenska Akademien att ta efter? Av de ursprungliga aderton är det i dag bara Sture Hegerfors och översättaren Stellan Nehlmark som är kvar. Bo Karlsson, en av grundarna, är nu \"akademiråd\", en reträttpost som tillskapades 1990.
I statuterna står:
Svenska Serieakademin skall genom sin verksamhet stimulera och stödja högklassig produktion av tecknade serier samt främja serieformens användning och utveckling inom konst, undervisning och information.
Svenska Serieakademin skall uppmuntra speciellt goda insatser på serieområdet genom att presentera årliga belöningar i form av Adamsonstatyetter. ( - - - )
Svenska Serieakademins motto: \"Skämt och allvar\".

\"Alla\" de stora
Statyetterna är uppkallade efter den internationellt mest kända svenska seriefiguren, Oscar Jacobssons Adamson, i USA också känd under namnet Silent Sam.
Så gott som varje år sedan akademins instiftande har ett internationellt och ett svenskt pris delats ut. \"Alla\" av de stora serieskaparna har fått priset. Bland mottagarna av det internationella priset kan nämnas Chester Gould (Dick Tracy), Charles M Schultz (Snobben), Harold R Foster (Prins Valiant), Robert Crumb (Fritz the Cat m fl), George Remi, \"Hergé\" (Tintin), René Goscinny (Asterix m m ), Mort Walker (Knasen och Sams serie), Lee Falk (Mandrake och Fantomen), Claire Bretécher (De frustrerade), Art Spiegelman (Maus), Bud Grace (Ernie) etc, etc.
Den svenska Adamsonstatyetten har gått till såväl gamla seriefavoriter som Rudolf Petersson (91:an), Elov Persson (Kronblom) och Torvald Gahlin (Klotjohan) som senare tiders storheter som Jan Lööf (Felix), Rune Andréasson (Bamse), Joakim Pirinen (Socker-Conny), Lena Ackebo (serier i Galago och annorstädes) och Charlie Christenson (Arne Anka).

Del av bokmässan
1985 anordnade Serieakademin en stor seriekongress i Helsingborg, Comics \'85, med stort deltagande av utländska seriestorheter. Många trodde nog att detta var en engångsföreteelse, men redan nästa år började Comics ingå som en integrerad del i Bok och Bibliotek-mässan i Göteborg. Detta arrangemang har hållit i sig sedan dess. Både små och stora serieförlag, serieantikvariat och andra utställare med anknytning till seriemediet utgör en välbesökt del av utställningsområdet, inte minst vid signeringarna. Vid årets bokmässa var det Nemis skapare, norskan Lise Myhre, som drog de längsta köerna. Under bokmässan delas också Adamsonpriserna traditionsenligt ut. På årets mässa fick exempelvis Jim Borgman, tecknaren av dagstidningsserien Zits, det internationella Adamsonpriset. Det svenska priset gick till David Nessle, bland annat för hans fantasifullt döpta album Döden steker en flamingo och Gasen i botten, Hieronymus Bosch!
Vid sidan av det prestigefyllda Adamsonpriset utomlands ofta kallat seriernas Nobelpris delar Serieakademin också ut diplom \"till personer som presterat något utöver det vanliga på serieområdet\". I år delades två sådana Adamsondiplom ut. Det ena gick till seriehistorikern Thomas Storn, för hans arbete med forskningsprojektet Svenskt seriearkiv, som i år utkommit med första bandet av Svensk seriehistoria. Det andra diplomet delades ut till den egensinnige och rolige serietecknaren Johan Wanloo, för serier som De äventyrslystna karlakarlarna.

Det ovan nämnda, deltagandet i bokmässan och utdelandet av Adamsonpriserna, är väl den mest iögonfallande funktionen som Svenska Serieakademin har. Även där är likheten med storebror Svenska Akademien och Nobelpriset påfallande. Genom att priserna får god publicitet och blir mer prestigefulla så ökar också seriernas anseende. Vilket ju är ett om inte direkt uttalat så ändå ganska uppenbart syfte med akademins grundande.
Liksom Svenska Akademien gör Serieakademin naturligtvis också mycket som inte syns utåt, utan mer sker i det fördolda.
Men det får jag inte berätta om!

Mer läsning

Annons