Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ålderskris och uppror

/
  • ålderskris. ”Färdknäpp” handlar om klasskillnad och ålderskris. Här ses Lena Carlsson och Iso Porovic i en av många dråpliga situationer. De två spelar ett äkta par som kommer för att gratulera.
  • rutinerade. Gisela Nilsson och Ingmar Virta, två av länets mest rutinerade och kända skådespelare gör äkta paret Pernilla och Daniel med stor trovärdighet. Daniel vill göra uppror i radhusidyllen. Foto: Lia Jacobi

Annons

Det finns ingen valfrihet för den som tillhör arbetarklassen. Vem är det som bromsar och varför blir det aldrig som man har tänkt sig? Det låter som frågor att ställa sig inför riksdagsvalet och det är frågor som ställs i Teater Västernorrlands version av Willy Russells ”Färdknäpp”. En nyöversatt version som blir en engagerande komedi och en trovärdig nutidsbetraktelse av ett Sverige i dag.

Willy Russell skrev pjäsen ”Färdknäpp” (”One for the road”) 1976. Det är en av Russells tidigaste pjäser. Originalet utspelar sig i en arbetarförort till Liverpool. I den nyaste svenska versionen bor huvudpersonerna kanske i någon av Västernorrlands industriorter. Vi tittar in hos ett vanligt par i 50-årsåldern. Daniel (Ingmar Virta) fyller 50 år och har ångest. Hustrun Pernilla (Gisela Nilsson) fixar och tröstar. Radhusgrannarna och ungdomskompisarna Robert (Iso Porovic) och Jenny (Lena Carlsson) kommer för att gratulera.

Det blir en märklig födelsedagsfest. Virtas Daniel vill inte fira någonting. Han vill bort. Han har genomskådat systemet och vill fly. Han är som en ung anarkist utan att bli patetisk. Ingmar Virta briljerar i en paradroll.

Det sker något konstigt i grannskapet. Någon smyger omkring och vandaliserar. Tomtebolyckan krakelerar och de små människorna sitter fast. Förlorarna tillhör arbetarklassen.

Robert och Jenny är urtypen för borgarbrackor, för att nu använda ett populärt 70-tals uttryck. Ett par som tror att de tillhör en högre klass. De förnekar sitt ursprung och vill inte erkänna att de innerst inne också är olyckliga. De har hemliga laster och de får utlopp för ångesten på annat sätt. Porovics Robert skulle blivit en bra rocksångare och han har drömmarna kvar någonstans. Robert blir tragikomisk under den självsäkra ytan.

Jenny och Pernilla var också rebeller när de var unga. Jenny står för den hårdaste och mest falska förnekelsen. Pernilla är mest naiv, hon vill bara ha ordning och ha det trevligt i den nya tidens anda.

Fransesca Quartey har hittat den rätta tonen i sin nyöversättning. Vi västernorrlänningar är de första som får äran att ta del av den förädlade berättelsen. Klassperspektivet finns där och vi känner hur klasskillnaderna ökar i takt med Daniels ålderskris. En högaktuell parallell med verkligheten.

I Quarteys regi får de fyra på scenen visa sin stora yrkesskicklighet i ett nära spel med fingertoppskänsla. Detta trots att det är ett så högt tempo. Rollfigurerna väntar ut varandra i tragikomiska vändningar. De tassar på tunn is och hamnar i obekväma situationer. Vi sätter skrattet i halsen. Tiden går fort och det finns inga döda punkter.

Positivt att Teater Västernorrland här tar sitt regionala ansvar och förlägger en premiär utanför städerna när det är praktiskt möjligt. Fortsätt med det!

Mer läsning

Annons