Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flygande nycirkus

/
  • Trapetskonster syns ofta i nycirkus, också när Teater Kimone och Borderline Circus gästar Norra berget.
  • Mim, modern dans och cirkuskonster samverkar i nycirkusen.
  • Det är inte lätt att väcka en död.

Teaterrecension
Nycirkus: Fly - circus pilots
Teater Kimone och Borderline Circus
Norra berget
30 juni - 5 juli 19.00

Annons

Här är inte glitter och glamour, inte plymhästar och pisksnärtar, inte grinande clowner som snubblar på sina egna fötter. Nycirkusen kanske kan beskrivas som en blandning av mim och fysisk teater, modern dans och cirkusnummer som akrobatik och trapets. Den är subtil och bildmässigt vacker, konst snarare än underhållning. Kanske är det därför den inte har blivit lika folklig som den "vanliga" cirkusen.

Men därmed inte sagt att den inte är rolig eller saknar halsbrytande moment. Både humor och skicklighet finns hos artisterna som gästar Cirkus Elvira på Norra berget till och med söndag. Norra berget, som just nu är ett teater- och cirkuseldorado med Kvartersteaterns Ronja Rövardotter, Cirkus Elviras sommarföreställningar och cirkusskola samt detta gästspel.

Flygning är i fokus; allt från de gamla flygarhuvorna till mimandet av säkerhetsgenomgången i dagens trafikplan till trapetskonsterna, där en av artisterna till och med hänger i bara flätan. Men även i andra delar finns ofta en luftighet, som när en artist balanserar på den andres axlar eller namn rentav blir tre i höjd. Det finns många sätt att nå uppåt och fantasin i nya moment och rörelser är stor.

Även om humorn är mer finkalibrig än i barncirkusens clownnummer lockar föreställningen ofta till skratt. Den långa skildring som skulle kunna heta "hundra sätt att försöka få liv i en död", där de kvinnliga artisterna försöker staga upp den lealöse mannen, är en enda humorsekvens. De huvudlösa gubbarna är obetalbara, och även försöket att rocka med en enorm rockring är helkul.

Det numret leder vidare till ett av de bildmässigt vackraste inslagen - när den manlige artistens armar och ben gör honom till teckningen av da Vincis vitruvianske man, och han sedan sätter snurr på ringen över golvet. Förutom skickligheten, som man förstås beundrar, finns något gracilt i hela bilden som är mycket njutbart. Ett annat exempel är jonglerandet med hantelformade klossar i snören, en sorts avancerad jojokonst som blir nästan matematisk i sin österländskt färgade, sparsmakade skönhet.

Detta är en sorts vuxen cirkus, som kräver skådespeleri långt bortom att le och slå ut med armarna efter numret, där formspel snarare än lyskraft eftersträvas i det visuella, där signalerna till publiken sker på en högre våglängd än vad den traditionella cirkusen använder sig av. Men artisternas kunnighet kvarstår, och förundran över hur mycket det faktiskt är möjligt att berätta och förmedla med enbart kropp och rörelser.

Mer läsning

Annons