Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glad och galen kärlekskomedi

/
  • Hippolyta (Lena Lindh) vill inte alls gifta sig med Theseus (Marcus Eriksson), trots hans enträgna böner.
  • Puck (Agnes Lindh Simonsson), längst till höger, och hennes älvor, spelade av Mikael Olsson, Eila Eriksson, Moa Olert och Veronika Lundqvist, ställer till med ofog i skogen. 
  • Agnes Lindh Simonsson i rollen som Puck håller ihop föreställningen.
  • Lysander (Jonas Radehorn) och Demetrius (Clas Conrah) är båda häftigt förälskade i Helena (Ida Hansson).

Annons

I den iskalla försommarkvällen har Teater Thalia premiär på sin egen vilda version av Shakespeares En midsommarnattsdröm. Översättningen är kraftigt bearbetad och förenklad, men håller sig till originalets grundstruktur. Det här är glad amatörteater full av galna påhitt, avväpnande enkelt gjord och därför charmig.

Spelplatsen i den vackra Vivstavarvsparken passar perfekt till pjäsens handling, som ju utspelar sig i en skog. Här har en enkel scenografi byggts upp som låter parkens träd utgöra en del av scenbilden. Olikfärgade plastband bildar en transparent fond mot parkens träd, pappersblommor nedstuckna i marken utgör en glänta i skogen. Publiken sitter på en gradäng modell mindre. Det enda som stör är de förinspelade musikinslagen som dundrar på väl starkt. 

Intrigen är som sig bör förvirrad. Den sure gubben Egeus vill gifta bort sin vackra dotter Hermia med Demetrius, men Hermia protesterar högljutt för hon är kär i Lysander.

Demetrius i sin tur har gjort Helena med barn och övergivit henne. Trots det är hon våldsamt förälskad i honom. Alla de förälskade ungdomarna beger sig ut i skogen men där råkar de ut för övernaturliga fenomen. En magisk kärlekssaft droppas i deras ögon och alla blir kära i fel personer. De som ställer till med trasslet är älvkungen, älvdrottningen, älvorna och Puck.

Till skogen kommer också en grupp hantverkare för att repetera en pjäs om Pyramus och Thisbe. Det går inte så bra, en av dem förvandlas till åsna och blir älskare åt älvdrottningen.

De olika karaktärerna markeras med dialekter. Regissören själv, Lena Lindh, bryter på finska i rollen som Hippolyta, Clas Conrah pratar göteborgsdialekt när han spelar Lysander, Arne Dalkvist spelar Botten på obegriplig danska och Jonas Radehorn försöker låta som en norrman när han spelar hantverkaren Snut.

Hantverkarscenerna är ett kapitel för sig i den här föreställningen, det är där longörerna finns. Troligtvis beror det på att karaktärerna är så hårt karikerade att spelet blir stumt. Ingenting av skådespelarnas persona tillåts lysa igenom, allt är karikatyr. Det skulle fungera i korta sketcher i en revy men här blir det problematiskt.

Den stora behållningen är ändå Agnes Lindh Simonssons Puck. Även om hon snubblar på blankversen ibland så är det hon som med glimten i ögat håller ihop föreställningen och får den att fungera. Så gå dit gott folk och ha roligt i all enkelhet. Förhoppningsvis tar sig vädret under resten av föreställningsperioden så att publik och skådespelare slipper frysa.

Karin Kämsby  

Mer läsning

Annons