Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnligt ultravåld på Backa teater

/
  • När Stanley Kubricks kultfilm
  • Repetitionsbild av Isabela Duarte Nilsson, Emelie Strömberg, Karin De Frumerie och Ylva Gallon i Backa teaters version av

Tjejer som slåss är kanske inte det vanligaste inslaget på en teaterscen. Men när Backa teater i Göteborg gör sin version av kultförklarade "A clockwork orange" är det inte längre den ursprungliga killkvartetten som står för våldet.

Annons

"Dags för lite ultravåld". I Stanley Kubricks uppmärksammade film från 1971 är det den unge Alex som använder de orden för att locka med sig killgänget på en nattlig räd. Ett hänsynslöst äventyr fyllt av det han gillar mest – misshandel och våldtäkt.

På Backateaterns scen är det i stället Valy som uttalar den klassiska repliken. Hon är en pjäsens fyra unga kvinnliga karaktärer, som alla har begått grova våldsbrott, och som kallats till ett experiment för att enkelt och effektivt få ner brottsligheten i samhället.

– Genom att medverka i ett experiment har de fått en väg ut, precis som Alex får i både Kubricks film och den bok av Anthony Burgess som filmen bygger på, säger regissören Tereza Andersson, som gör sin första uppsättning på Backa teater.

Experimentet består av att tjejerna ska iscensätta "A clockwork orange". En uppgift som börjar lustfyllt och lekfullt, men snart går över styr.

– När experimentet skruvas åt blir det obehagligare och obehagligare. Tjejerna utsätter varandra för mer och mer. Deras verklighet glider ihop med det de läser, säger hon.

Att det skulle vara tjejer i de bärande rollerna var självklart för Tereza Andersson.

– Jag har alltid varit intresserad av "A clockwork orange", men jag hade aldrig kunnat göra den här pjäsen med killar i huvudrollerna. På senare år har unga tjejers våld uppmärksammats allt mer och då föll det på plats, säger hon och fortsätter:

– Tjejer som slår är förstås inget nytt. Det har bara inte varit lika synligt tidigare, utan slätats över och inte tagits på så stort allvar.

För att få karaktärerna så trovärdiga som möjligt har ensemblen gjort grundlig research. De har hängt på ungdomsgårdar, träffat tjejer med kriminell bakgrund och pratat med polisen.

Till de mer våldsamma scenerna har skådespelarna förberett sig med hjälp av en stuntman.

Ändå tycker inte Ylva Gallon, som spelar Valy, att det fysiska våldet varit tuffast att hantera.

– Den psykiska utsattheten är värre. Sådant som att känna sig utstött eller ensam i en grupp. Det kan göra mycket ondare än att få en smäll på käften, säger hon.

Både Ylva Gallon och Tereza Andersson medger att de alltid haft lite svårt för Kubricks filmatisering av "A clockwork orange". De ogillar spelstilen. Tycker att den är distanserad.

Dessutom saknar de det samtal om människans fria vilja som var en viktig poäng i Anthony Burgess roman, men som bara får minimalt med utrymme i filmen.

– Inte heller Burgess var särskilt glad över filmen. Han gjorde en egen dramatisering av "A clockwork orange", där den fria viljan tar påtagligt större plats, säger Tereza Andersson.

Även i pjäsen på Backa teater har den fria viljan fått en avgörande betydelse.

– Jag tror att de flesta människor har ett val, även om man har varit utsatt för trauman. Man behöver inte bli hatisk mot hela världen. Man kan välja att göra något konstruktivt, säger hon. (TT)

Mer läsning

Annons