Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livsstilskris med mycket skratt och stort allvar

/
  • Robert (Iso Porovic) och Daniel (Ingmar Virta) är de i kvartetten som tycks gilla varandra mest.
  • Stundtals blir det riktigt skruvat. Här är det Robert (Iso Porovic) som går till attack mot trädgårdstomtemarodören.
  • I slutet svajar de konventioner som bygger upp den invanda livsstilen betänkligt, och när vännerna börjar prata med varandra på riktigt sker ett och annat sidbyte. Pernilla (Gisela Nilsson), Robert (Iso Porovic) och Jenny (Lena Carlsson).
  • Det är viktigt att vara som folk är mest, i alla fall den sortens folk som det är något med. Iso Porovic, Lena Carlsson, Gisela Nilsson och Ingmar Virta spelar kvartetten som styrs av konventioner som snart ska börja rämna.

Tynderö bygdegård
Willy Russel: Färdknäpp
Teater Västernorrland
Regi: Fransesca Quartey
Scenografi/kostym: Kirsten Thomsen
Mask: Birgitta Rasmusson
Ljussättning: Claes Hilding
Ljud: Håkan Esbjörnsson
Medverkande: Lena Carlsson, Gisela Nilsson, Ingmar Virta, Iso Porovic

Annons

"Livsstil" och "trend" är ord som tas på stort allvar i dag. De innebär att livet ska levas enligt vissa regler, och vilka dessa är beror på i vilka kretsar man vill vara med. Men samtidigt bygger man osynliga och förödande murar runt sig själv och andra.

I radhusområdet Oasen dukas det till middag för Daniel som ska fylla 50. Vännerna Robert och Jenny väntas. Men Daniel tycks ha hamnat i trotsåldern. Plötsligt ifrågasätter han hela det liv som han och hans fru Pernilla byggt upp: en tunn polityr av låtsad bildning som mest handlar om yta, materialism och att pejla in trender och omgivning, så att man gör och tycker rätt. Därute smyger en galen trädgårdstomtemördare omkring; Daniels föräldrar hittar inte hem till sonen i virrvarret av identiska hus och på spisen hotar Bouef Bourgignonen att brännas.

Willy Russels pjäs är brittisk, men regissör Fransesca Quartey har skrivit om den för svenska normer. Alldeles svenskt blir det nu inte - till exempel är de starka känslorna för trädgårdar, samhällsklass och korrekt tal nog mer brittiska, men det gör inget; vi förstår udden och humorn. Viktigare är att det är äkta och angelägen relationsteater som kan spelas i små rum, tack vare Kirsten Thomsens scenografi som också den direkt för tanken till något hurtigt inredningsmagasins klyschor om "djärva färger".

Snabbt och skickligt bygger Quartey och ensemblen upp hierarkierna. Jenny (Lena Carlsson) på toppen; hon är den verkliga snobben som subtilt mästrar Pernilla, men när hon slutar rapa inlärda fraser avslöjar hon sin insiktslöshet. Pernilla (Gisela Nilsson), är ängslig, vibrerande och snattrande och ständigt rädd att inte räcka till och tar ut sina underlägsenhetskänsor på Daniel.

Robert (Iso Porovic) är en i grunden trivsam och godmodig man, vars säkerhetsventil är den klassiskt manliga: prasslet. Och så Daniel (Ingmar Virta), med en själ som han just upptäckt är större än Peter Jöbacks senaste hits, Ikea, de eviga Thailandsresorna och rätt temperatur på rödvinet. Ingen kan vara både så sorglig och så mysig som Ingmar Virta i en sådan roll.

En skrattfest är det förstås. Quartey har skruvat till personerna rejält, och de faller ständigt på eget grepp. Men det är en komedi med stort allvar, och när Daniels angrepp får Oas-livsstilens murar att skaka känns det svajigt i hela lokalen. Och när inte bara hans utan också de andras korthus börjar rämna samlar sig murarna till motattack och tycks försöka återskapa sig igen. Det är suggestivt och stundtals djävulskt, när man inte vet vad som är sanning och lögn.

Sympatin vilar inte heller enbart på Daniels sida. Också de andra har en poäng: man kan inte bara ge upp och sticka. Förändring måste ske inifrån. Om slutet är svart eller vitt, besinning eller misslyckande, är upp till var och en att bestämma.

Inget är så välbekant som vår egen tids svagheter, inget så angeläget som att bli medveten om dem. Och när teatern gör som här - håller upp en skrattspegel som avslöjar dem i all deras pinsamhet - gör den exakt vad den ska. Detta är mycket teater för en liten lokal; en berättelse om det svåra i att leva i flock och bli bedömd av den, men också om hur komiska vi blir när vi försöker göra oss till något vi inte är.

Det är en pjäs för alla dem som kämpar med att förhålla sig till en trendfixerad samtid. Det vill säga vi alla.

Fotnot: Färdknäpp spelas i Indal, Njurunda och Stöde i månadsskiftet och på Sundsvalls Teater under andra halvan av oktober.

Mer läsning

Annons