Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stabila skådespelare i tunn föreställning på Tonhallen

/
  • Claes Månsson och Siw Carlsson i Bröllop i kikar'n.

Teater
Bröllop i kikar'n
Tonhallen (lördag)

Annons

Höstens leverans från Vallarna i Falkenberg har kärleken i fokus. Men det är en ytlig presentation som tappar bort flera goda chanser, tycker ST:s recensent.

Det är en ram med mycket potential som omfamnar Dag-Otto och övriga karaktärer i Buskviken. Dagmar, spelad av Siw Carlsson, försöker få liv i sitt pensionat genom att bland annat arrangera bröllop. Brudparet på besök har inte hjärtat på rätta stället, men till och med brevbäraren och huvudpersonen Dag-Otto blir kär. Visserligen i en moped, men ändå.

Här finns det gott om möjligheter att skapa dramatik och känslor, utan att för den sakens skull tappa humorn. Tyvärr fokuserar författarna för mycket på getingar och höns, som absolut är roligt framställda men inte riktigt berör. Brudgummen Tage sammanfattar föreställningen bra när han på frågan "Vad handlar detta om?" svarar "Jag vet inte."

Mikael Riesebeck som spelar Tage är annars en av höjdpunkterna. Han förkroppsligar en studsboll och en slinky i samma gängliga, osannolikt böjbara kropp. Veteranen Claes Månsson gör en strålande insats. Han kan framkalla skratt bara genom en betoning och gör genomgående det bästa av både repliker och medspelare. I pausen pratas det i publiken om Jeanette Capocci, som fått rollen som Tages tidigare fästmö och den som ställer ett av bröllopen på ända. Hon går hem hos många och kan till och med dra ner på den fysiska och dialektala komedin och ändå vara nog rolig.

Jag hade gärna sett ett lite lägre repliktempo. Bland annat när dialekterna, som känns ovana här i norrland, sätter krokben för ett par snabba poänger. Annars är höstens föreställning ett snäpp upp från den förra, Brännvin i kikar'n. Borta är kvinnoföraktet och de nedsättande skämten. Den fysiska komedin är kvar, och förstärks av närmast genial kostymering. Nu gäller det bara att författarna börjar lita på publikens förmåga att uppfatta intrig och inte bara slapstick.

Mer läsning

Annons