Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidsandan finns i Hermansons bilder

BOK/FOTO
Jean Hermanson.
Malmö museer
Teknikens och Sjöfartens hus, Malmö: Jean Hermanson – fotograf och filmare; till 15 januari.

Annons
Det var i slutet av 60-talet och författaren Folke Isaksson hade just
kommit hem från Indien när fotograf Jean Hermanson ringde honom för att
fråga om de skulle göra en bok tillsammans om industrin i Sverige.
Isaksson blev intresserad och några månader senare drog de iväg på sin
resa runt landet. Den resulterade i de två fotoböckerna Dom svarta och
Nere på verkstadsgolvet.

Det här var en tid då vänstervindarna blåste kraftigt i hela
västvärlden, då gamla strukturer och system ifrågasattes. Det var
uppror i leden och Hermanson/
Isakssons böcker eldade på debatten om arbetsmiljön och villkoren inom
industrin. De öppnade ögonen på många för de produktionsförhållanden
som rådde för hundratusentals människor i vårt land. Att Nere på
verkstadsgolvet trycktes i 25 000 exemplar säger en hel del om
sprängkraften i den.

Nu har bilderna åter blivit aktuella genom den retrospektiva boken Jean
Hermanson - Fotografier, utgiven av Malmö Museer som också visar en
utställning med hans bilder och filmer. Boken presenterar ett brett
urval bilder från böcker och reportage han gjorde under 60- och
70-talet, huvudsakligen skildringar från svensk industri, men också
från hans resor till Frankrike, Dublin, Vietnam, Guinea Bissau och
Spanien.

Det finns en inneboende dramatik i många av de gamla industrimiljöerna
och Hermanson tar tillvara den maximalt i sin svartvita fotografi.
Hettan och ugnarna, det glödgade järnet, ångan, gnistregnet, hjälmar,
masker och sotiga ansikten - alltihop fungerar som kraftfulla visuella
uttrycksmedel för att lyfta fram arbetet. För det är människorna som är
det centrala i Hermansons bilder. De formar sig till ett äreminne över
arbetarna, men också till ett dokument över en förgången tid med tunga,
skitiga jobb där bullret utestängde alla samtal och smutsen trängde in
på bara kroppen.

Samma närhet har inte Hermanson till arbetarna han skildrar i Spanien
och Vietnam, eller gerillasoldaterna i Guinea Bissau. Tidsbrist,
språkförbistring och begränsad rörelsefrihet kan vara några av
anledningarna till att de bilderna framstår som mer tendentiösa. Här
verkar människorna snarare posera för honom och en del bilder utstrålar
samma präktiga ideal som jag i så hög grad förknippar med konsten i det
gamla Sovjet.

Det är fascinerande att bläddra bland Hermansons fotografier, många av
dem känner jag väl igen, de har publicerats flitigt genom åren. En del
har förvandlats till ikoner och med all rätt. För de vittnar inte bara
om dåtida arbetsvillkor utan mellan sidorna i boken tränger sig också
en tidsanda fram som stod för ett starkt engagemang och politisk kamp.
Hermansons bilder var en del av den kampen.

Mer läsning

Annons